Second Class Kids Magazine # 3 Tidning

Nummer 3 av Second Class Kids Magazine anlände efter viss möda på Kullegatan efter att jag fått lösa ut det på posten på grund av att det var underfrankerat. Var det värt besväret då? Ja alltså, detta nummer är ju som dom tidigare innehållandes enbart band som ligger på Second Class Kids Records. Och fås med gratis när man beställer ifrån bolaget, eller köps separat för en billig peng (tror jag) från samma ställe. Och jag kan väl förstå konceptet att det är intressant att läsa om band man gillar, för det tar jag för givet att man gör om man beställer ifrån nämnda bolag. För gillar man banden Pelle släpper så är det fan ren och skär porr för läsarna. För egen del så spänner banden i mitt tycke ifrån totalt olyssningsbart till riktigt bra, men det vet ni som läst här förut sedan tidigare. Bra intervjuer med rejäl kunskap bakom från Micke och Rille vilket gör att svaren blir långa och informativa. Till min stora glädje så står det i detta nummers ledare att från och med nummer 4, så kommer tidningen innehålla band utanför det egna stallet. Det ser jag enbart som positivt faktiskt och hoppas även på liiiite hårdare band än vad som hittills lagts fokus på. Om jag lägger min egen musiksmak åt sidan och ser objektivt på det hela, så är det alltså riktigt bra och informativa intervjuer i prydligt 2-spalts upplägg. Som Sika Äpärä fast tvärt om. Mmmm, Sika Äpärä...

TV Eye - In Sanity We Trust MCD/12''

Jävlar i min lilla låda vilken mjukis jag blivit... TV Eye med bas i Östergötland innehållandes folk som spelat punk/hc sedan farfar var ung, har släppt ny MCD/12'' på Sockiplast Records. Är inte så jättebekant med bandet sedan innan med undantag för någon enstaka låt, så det var kul att få höra en hel platta. 10 låtar på drygt 13 minuter bjuds det på. Och trots den ringa längden på plattan så är det ingen höghastighetshardcore det bjuds på. Utan ganska snäll punkrock i den tidiga amerikanska skolan. En skola jag inte har så höga betyg i. Men visst fan hör jag en hel del Ramones och Dickies i musiken. Dom ibland lite aviga ackordsföljderna som dom ofta använder gör dom ju betydligt mer intressanta i mina öron än andra band jag hört i denna förgreningen av punk. Det är en jävla energi, en positiv sådan, det ganska snälla framförandet till trots. Antar att det beror mycket på låtarnas längd, man hinner liksom inte med att tappa dom innan det är slut. Inget som vänder upp och ner på min värld, men en jävligt positiv överaskning måste jag säga. 

Konsumenterna / Borgerlig Begravning - Gräv En Till split 7''

Efter diverse omslagsstrul och namnbyte på ett av banden så är denna splitten nu ute på Grönpeppar Rec. Borgerlig Begravning är väl få som har undgått då dom fått en del (välförtjänt) uppmärksamhet pga några av medlemmarnas låga ålder. Dom medverkar med 2 låtar och då jag inte hört så mycket med dom tidigare med undantag av någon enstaka låt så är deras 80-tals doftande 2-taktspunk med 3 ackord en ganska angenäm upplevelse. Gillar att dom håller det enkelt och behåller energin istället för att krångla till det med saker som ändå inte tillför något. "Less is more" är ett uttryck som jag ofta håller med om. Och speciellt i deras 2 låtar. Fan det är så här det ska låta. Man håller sig till grejer man klarar av, då faller mycket på plats av sig självt. Och man blir som gammgubbe glad i hela hjärtat när sketongar kommer och tar plats. Även om jag inte faller platt för det jag hör, så älskar jag det dom gör. Dom tar ställning och gör något, och vevar med energi som om livet står på spel. Skulle dock vara kul om knatten som körar fick lite mer utrymme och köra lite leadsång, för jävlar vad arg han låter. Då skulle allt lyfta ett snäpp till. Jag gillar det som sagt, men är inte helt såld. Konsumenterna däremot är inte min grej alls. Dom verkar var och en vara skitduktiga musiker, men ibland låter det fan som dom spelar varsin låt i mina öron. Band som Raped Teenagers och Wounded Knee kunde mecka med stil när det begav sig (helvete jag gammal jag känner mig nu när jag namndroppade dom banden), men här blir det liksom för mycket. Det blir för mycket individuellt meck så ihop låter det bara rörigt. Kanske beror det lite på det något dova ljudet, det ligger liksom en filt över alltihop. Gillar första halvan av "Polisen kommer" där det är ettrig "östgötahardcore" (trots att dom är från Trollhättan) med ett jävla gött basspel som driver på. Sedan kommer ett ska-break och förstör allt... Låten övergår i HC igen, men då är skadan redan skedd tyvärr. Inledande "Moderatmandat" är som jag var inne på tidigare VM i meck, och ska på samma gång. Nej det är spel mot ett mål enligt mig på denna splitten.