Bad Dreams Always - Hagelbössan Brann Av CD

Fagerstas tappraste hardcorekrigare är tillbaka igen med en ny platta, och skam den som ger sig. Tror dom har hållit på sedan slutet av 80-talet med sin crossover-hardcore. Som nu känns mer hardcore och mindre crossover än tidigare. Tycker dom rör sig i samma landskap som Rövsvett håller till i nu för tiden. Det är argt som fan, rakt på och som dom själva säger "Inget krångel". Tempot hålls uppe bra plattan igenom och det varvas mellan både klassisk tvåtakt och d-takt lite beroende på låtarnas struktur. Jag tycker faktiskt att denna plattan är riktigt bra och tycker väl att Bad Dreams Always står lite i skymundan i den svenska hardcorescenen. Kanske vill dom ha det så, men lite mer snack och omnämnande tycker jag absolut att dom förtjänar. Tror dock att dom hamnat iden klassiska fåran där man är för mycket hardcore för kängligan, och för kängiga för hardcorekidsen och på så vis "faller bort" lite. Men med det sagt så tycker jag absolut inte att BDA ska ändra på något dom gör, för dom gör det jäkligt bra. Stort plus för svenska texter. CD'n innehåller 10 låtar och det är helt perfekt för deras mangel. Plattan är släppt av Dala Destroi Records. Kolla in om ni av någon anledning missat dom.

Ztereotyperna / Akta Dig! - Något För Ingen Split CD

En rejäl jävla uppryckning har skett sedan jag senast skrev om Ztereotyperna. Det är det första jag konstaterar, då jag senast inte ens fattade om det var på riktigt eller om dom drev med mig? Det var riktigt jävla uselt. Nu tycker jag mig kunna höra spår av band som t.ex Sabotage 81, Tredje Könet osv. Inte lika bra som dessa nämnda band, men det är åt det hållet det drar. Det är hyffsat trallvänlig punkrock det handlar om. Sången ligger dock helt mupp i mixen, och då jag inte är speciellt förtjust i rösten i sig så blir det rätt så enerverande tyvärr. "Socialt självmord" är väl låten som tilltalar mig mest. Splitkamraterna i Akta Dig! vet i fan vad jag ska skriva om, haha. Jag gillar dom inte alls, trots att dom är lite "råare" än Ztereotyperna. Det känns plojigt som fan och låtarna i sig är rätt rötna. Jag fattar att dom är unga och kanske inte har spelat så länge, och det är fine. Men jag hittar ingen feeling i låtarna. Att dom är unga och arga fattar jag, men sen fattar jag inte mer. Men som jag skrivit tidigare nån gång så är väl inte deras målgrupp 47-åriga gubbar. Plattan avslutas med ett knippe livelåtar... Blev inte mycket vettigt skrivet här, men det är svårt att vara kreativ när det handlar om grejer man inte gillar. Bara att önska båda banden all lycka i framtiden och att dom skiter i vad folk tycker och bara kör på. Ett långfinger i ögat på gubbpunkarna! Köp från Dö Fisk Records.