Romantiker - Romantiker Kassett

Brus-Tapes slänger ut sin 11:e giv, och det är en kassett med Stockholmsbandet Romantiker gjord i 40 ex. För den som inte vet det så är Romantiker alltså Honnör SS minus Per. 4 låtar innehåller den och klockar in på dryga 6 minuter. Och det låter väl typ som man förväntat sig. En vägg av fuzz och viftande av diverse pedaler, och ganska långt bak i ljudbilden ligger Pauls sång med reverbet på 11. Ja ni fattar, det är ingen jätteskillnad mot vad Honnör pysslade med. Kanske att riffen låter lite mer svensk gammal råpunk nu? Jag gillar det jag hör och dom har ju full koll på det dom gör. Men jag skulle vilja haft lite cleanare mer distinkt basljud så riffen kom fram lite tydligare. Och ett litet pill på volymen på sången med så hade det vart pärla. Men allt som allt ett schysst släpp som kan kollas här, eller så vevar du iväg ett mail till brustapes(a)gmail.com och köper en kassett.

Kafe 44, Stockholm 26 Oktober

Svensk råpunk från 80-talet + ett nytt band med medlemmar från förr...
Mob 47
ASOCIAL
The Bristles (Sweden)
Scared Earth(Svart Parad, Dissacord, Dom Där, Dissober)
Lördag 26 oktober
120:-
19-23 (första band på scen 19:30)

Snövit, Stockholm 4 Oktober

Men se på fan! Kom och dansa, det blir kul.

På scen:
- Makabert Fynd
- GEFYR
- D.R.A.B.

Inträdet kostar 100:-, dörrarna slår upp kl. 20.
Kom i tid!

Gutgrippers - Rodentizides CDr

"Distortion from Bohuslän" går att läsa på baksidan av dena 3 låtars CDr. Här är det folk från bl.a Mindblaster, Bestial Mockery, Legions Of War, Exhausted Cocks m.m som vevat in ett par låtar för att slå ihjäl lite tid antar jag. Och det är ju inte riktigt typen av musik jag brukar få hit, men vad fan. Det funkar det med. Det är sleten, lite bonnig, emellanåt ganska thrashig metall det handlar om. Speciellt i första låten så är det en hel del thrashiga riff. Men det är en rätt punkig nerv i det hela + riktiga pärla fyllekörer som styr upp det. Sången överlag är mer punk än metall tycker jag, vilket uppskattas. Andra låten får jag lite GG Allin vibbar av. Lite som det lät när han körde med Dissappointments, eller "Freaks, Faggots...." LP'n. Och det funkar ju utmärkt i min bok. Så "Opium nights" är ju lätt min favorit här, och jag vill höra fler låtar i den skolan.Tredje och sista låten är en cover av Hellhammers' "Messiah". Och den är ju helt ok, men jag hade ju fan lätt hellre haft en eller två egna låtar till på dom 5 minuterna. Jag tycker som sagt att det är rätt schysst, och framför allt då "Opium nights". Sen är det ju fan svårt att förneka ett band som vevar koklocka! Är du sugen på 10 minuters rejält sleten musik som skulle sitta som en keps på valfri Critical Mass samling, så dra ett mail till hejahaif@yahoo.se

Käftsmäll - Nr 2 MCD

Sommaren är över så nu är det dags att ta tag i detta igen. Först ut blir Käftsmäll från Stockholm som bildades 2017. Det är dock inga duvungar det handlar om utan ett gäng medelålders farbröder... Vilket ju nästan känns som standard nu mer. Ja ja, nog om det. Är ju inte purfärsk jag heller om man säger så.
Käftsmäll låter väldigt "Stockholmskt" tycker jag i deras punkrock av '77-snitt i 2000-tals tappning. Det är melodiöst och förhållandevis snäll punkrock det handlar om här. Och jag har nog gaggat om det förr, men när det gäller denna typen av punk så föredrar jag ju 9ggr av 10 banden från den andra kusten (läs Göteborg). Varför vet jag inte, men tro det har att göra med att det låter lite bonnigare och mer rock'n'roll där. Mer jävlaranamma och attityd på nå vis. Första låten "Radioskval" tycker jag är rätt bra med ett gött sväng, men enligt mig håller det inte samma standard på dom resterande 4 låtarna. Det är bra ljud och välspelat men det blir lite för polerat för min smak. Detta blir tydligast i den lugnare "Du?" som klockar in på över 4 minuter. Textmässigt är just den låten den som får en att hajja till mest, men tyvärr så är låten musikaliskt svinseg. Den snabbare "Radhusrebell" finns det ju lite igenkänningsfaktor på emellanåt i texten kanske, men det tjongar liksom inte till mig musikmässigt där heller. Och det gör ju det hela lite problematiskt för mig som lyssnar. Käftsmäll går nog hem hos rätt många kan jag tänka mig som saknar ett '77 inspirerat band år 2019. Men från mig är intresset ganska svalt. Jag vill som sagt ha mer jävlaranamma, attityd och bonnigare musik när det gäller sådant här. Mer smuggelöl och fulgrogg än rödtjut om man så vill. Släppt av AMTY i fysiskt format, men hittas även på Spotify osv.