fredag 19 mars 2021

Brutala Jäveler - Likstank Kassett

 

En googling på Brutala Jäveler ger inte mycket, men jag vet så mycket i alla fall att det är två gubbar med Birdflesh anknytning. 5 låtar på drygt 4:30, så det är fort över. Men det är mycket angenäma minuter och inget utrymme för en massa utfyllnad och tjafs i musiken. Jag tycker att det låter jäkligt Göteborgskt 2000-tals käng/hc i grunden, och det har jag inget emot. Dom ettriga gitarrerna och snabba ackordsbytena samt att det kompas en hel del på ridecymbalen är väl det som gör att jag tänker som jag gör vad gäller soundet, och främst tänker denna sidan sekelskiftet som referens. Det finns även några korta grindexplosioner instoppade, och något stampigt jäkla breakdown parti när man vill skrika med och hytta med näven. Så trots den korta speltiden så hinns det med en hel del och känns varierat. Något jag inte alltid gillar, men här gör det sig bara bra. Förmodligen för att dom fattat grejen att man inte behöver göra grejer in absurdum. Underbart är kort! Jävligt välspelat och ljudet har inget i övrigt att önska så det här var en jävligt angenäm (för mig) ny bekantskap. Jag vill ha mer och gärna då på 7'' formatet. Brus Tapes som släppt och det är endast 50 ex gjorda. Så skaffa ett ex innan dom är väck, för det borde inte vara några bekymmer att bli av med. Bra skit som skaffas genom brustapes@gmail.com

torsdag 18 mars 2021

Illin - Demo...n Kassett

Paul från utmärkta Honnör SS / Romantiker / Anti-Metafor /Fuzzy Glue Buzz m.m kör solo på denna 9 låtars kassett som Brus Tapes prånglat ut. Och här är det fan i mig nattsvart kan jag lova... Det är ju inte helt oväntat råpunk i botten, överstyrt och distat utav djävulen. Men här finns mycket mer att hitta. Långsamma gotiska passager, noise inslag, synthar, black metal. You name it. Toppat med Pauls hysteriska sång inbakat i det hela med ett schysst reverb på. Tyvärr måste jag dock säga att den klena ljudbilden tar lite udden ur det hela. Det här hade varit så jävla mycket bättre med en riktigt fet ljudmatta och en schysst mix för att få allt att komma fram som det skall , samt få lite tryck i skiten. Nu blir det lite väl grötigt på sina ställen och allt flyter ihop. Jag brukar sällan ha synpunkter på ljudet, men här hade det behövts panorerats/separerats och rensats lite. Låtarna i sig är annars jävligt bra och snyggt arrangerade. Den plockande odistade gitarren i "Ditt egna dråp" är ju svinsnygg, och det återkommer i flera låtar. Ibland får jag lite Martyrdöd vibbar, men det måste bero på att det är samma känslor jag får när jag lyssnar,  för musikaliskt är det inte speciellt likt alls. Mer än att båda är ganska genreöverskridande och använder samma typ av udda ackordsbyten och slingor. Ju mer jag lyssnar desto bättre blir det helt klart, men jag kommer fan inte förbi ljudet. Det är i risigaste laget tyvärr... brustapes@gmail.com är adressen för att skaffa ett ex. Testa, det kanske bara är jag som är för vek?
 

onsdag 17 mars 2021

Mission & Väckelse # 11 Fanzine

 

Silverräven i Jönköping gör allt annat än ligger på latsidan. Släpper plattor, kassetter, vevar i Krimtänk, och fullkomligt sprutar ur sig nummer av detta fanzine. Lägg därtill jobb + familjeliv. Jag är grymt imponerad hur du får dygnet att räcka till? Hatten av , Jon. Jag är ju som bekant kanske en man som inte alltid är helt tillfreds med förändringar, så att dra igenom detta det elfte numret av zinet är som balsam för själen. Allt är nämligen precis som vanligt. Som man vant sig vid, och nästan förväntar sig att ett nytt nummer av Mission & Väckelse skall vara. Intervjuer med bra frågor, som ju ofta är synonymt med bra svar. Och så även här. Denna gången är Tjuvkoppla och Scared Earth utfrågade. Samt en kul grej med Rolf Revolt & Missbrukarna. Sedan ett gäng nummer tillbaka så har det ju återfunnits en grej kallad "Nostalgitrippen" som är en gammal intervju från 80.talet som publiceras igen. Förra numret var det en intervju med just Missbrukarna från 1986. Nu har Rolf fått samma frågor att svara på igen, 35 år senare. Plus att det avslutas med några helt nya frågor. "Nostalgitrippen" denna gången är en Kurt I Kuvös intervju från 1984. Ett band jag aldrig riktigt gillat, men ändå kul läsning. Recensionerna är som vanligt väldigt informativa och välskrivna, och som pricken över i:et så finns ett gäng av Ulles collage återigen med för allmän beskådan. Allt är alltså precis som vanligt. Och jag gillar det skarpt. Som vanligt. Skaffa ett ex från missionochvackelse@gmail.com och då passar ni även på att tjacka lite kassetter och skivor med. Bara be om en lista.

måndag 15 mars 2021

Deny / Chörnobyl - Split 7''

 

Split 7'' med två band från the mighty schlätta i väst, vilket också innebär att jag är mer eller mindre bekant med folk i båda banden. En del väldigt nära, men det har inte hindrat mig från att skriva om band förr. Så det är väl bara att köra tänker jag. Deny från Mariestad tar vi först, och deras tre låtar. Och deras "sing-along käng" är precis lika bra som jag vant mig vid. Det som ligger Deny i fatet är att jag tror att dom är ganska lättlyssnade och kan tilltala många som vanligtvis inte är så inne på denna typen av punk. Det är jävligt catchy, fast på ett bra sätt. En del körer och tempoväxlingar som kryddar upp manglet, och stundtals ganska melodiöst, utan att för den sakens skull bli lalligt eller jobbigt neo-crustigt. Lite som Victims eller sena Disfear om jag ska nämna något som ploppar upp i skallen. Men ni som går igång på rent hc/käng mangel, räds inte min recension. För egentligen är allt precis som vanligt med Deny. Jävligt bra alltså. Extra plus för svinsnyggt bas-spel. På andra sidan återfinns Chörnobyl från Falköping/Gbg, ett nytt projekt som jag sett fram emot att höra. Här handlar det mer om kängpunk som man är van att höra den när den kommer från Sverige. Det osar en hel del 90-tal om riffen, vilket ju är ett plus. Sången är väl det som mest talar om att det är från 2020 och inte 1995. Svårt att sätta fingret på vad det är, men det hörs... Då det är ett projektband så återfinns ju dom tre medlemmarna i andra band vanligtvis, men det här smäller betydligt högre i mina öron, vilket är kul. Inte mycket att säga om då det är både gött tryck och sväng i det. Inget krångel liksom. Vill höra mer av detta, och det snart. Samsläpp mellan ett gäng bolag, men antar att Flyktsoda är lättast att få fatt på. Otroligt snyggt omslag måste tilläggas också. En solid platta allt som allt som ni skaffar på stört.

M.I.D - Mata Inte Djuren LP/CD

M.I.D är här med ny platta, och med deras 10'' "Tills pengarna skiljer oss åt" i minnet så var inte suget stenhårt kan jag säga, då jag tyckte den var helt bedrövlig. Men det är ju gött när man blir överbevisad. Den här plattan innehåller faktiskt en hel del riktigt jävla bra låtar. Trots att det är Second Class Kids som släppt så vill jag inte slänga in M.I.D i trallfacket. Det vore att göra det lite väl enkelt. M.I.D är fan nästan lika delar metall och melodisk punk på svenska. Det riffas på utav helvete ibland, och inte helt oväntat så är det dom partierna jag tycker minst om. Men detta var helt klart en platta som växte ju fler gånger jag lyssnade. Den uberbröliga sången, dom dubbla bastrummorna, riffandet och dom allt som oftast dämpade gitarrerna föll liksom på plats. Och se på fan om inte melodierna och refrängerna satte sig dom med. Visst finns det bättre och sämre låtar, men jag är positivt överaskad av helheten. Tycker även att texterna ligger snäppet över vad som brukligt är när det gäller melodiös punk på svenska anno 2000-tal. Jag har dock fortfarande ganska svårt för M.I.D's cleana och komprimerade ljud. Fan upp med gitarrerna, och dämpa mindre och skramla mer. Samma med trummorna... Låt det ringa lite. Mera larmande överlag. Det tror jag hade varit för jävla gött. Det känns lite som det hålls tillbaka nu. Men allt som allt en platta som gick från att vara rätt trist vid första lyssningen till att växa sig rätt stark. Vissa av låtarna som t.ex "Tomten", "Fest" och "Skål" kommer definitivt att lyssnas på mången gång i framtiden. Som sagt, det är gött när ens förutfattade meningar får sig en törn.



måndag 1 mars 2021

Bristles / Krimtänk - 45 Rpm Råpunk Split EP

 

Bristles, bandet som stått för en uppryckning av sällan skådat slag. Deras gamla kassetter och 7'' från 80-talet tycker jag väl funkar, men dom tre fullängdarna som kommit nu på denna sidan 2000 har inte fäst ett dugg på mig. Live har jag gillat det, men plattorna tycker jag har varit rätt trötta. Sedan kom split 7'' med Rövsvett för några år sedan och då hade något hänt. Det var pissförbannad råpunk. Street/Oi! flörtarna som funnits där tidigare var som bortblåsta. Är det så enkelt som att det är Tobbes inträde i bandet som automatiskt genererat detta? Visst finns där lite UK82-stänk i det hela, men det tycker jag klär dom alldeles utmärkt. 2 låtar bjuder dom på här och av dom är det "Stukad" som är min favorit. Bristles på svenska måste jag säga var en jävla hit. Men "Back in the DDR" kommer inte långt efter. Vill inte kasta någon skugga över förra sångaren Puma, men så här bra har Bristles aldrig låtit. Jävligt fett med ett band som hållt på så otroligt länge men som bara blir bättre och inte fastnar i gamla hjulspår, utan faktiskt fortfarande kliver framåt. På andra sidan återfinns favoriterna i Krimtänk, som det numera börjar bli svårt att hitta på nya saker att skriva om. Allt är liksom precis som man förväntar sig. Totalt vansinnigt Italienkryddat entaktsrens med grava skador från det svenska 80-talet utan några som helst givna ramar eller mallar. Detta är ett av deras bättre släpp tycker jag, och jag tror att det faktiskt kan ha lite med ljudet att göra. Sången ligger lite längre fram i mixen denna gången får jag för mig, vilket bara är positivt. Och att det på vissa ställen körs lite växelsång gör ju det hela lite mer nyanserat. Kanske inne på hårklyverier nu, för i det stora hela är allt precis som vanligt. Ettrigt och ilsket som en jävla getingsvärm med korta koncisa texter och arrangemang a'la Krimtänk. Fan vi kör bara bas här, och här tar vi bara sologitarr. Vore det inte gött med ett stopp här? Nej fan, jag fortsätter spela... Alla borde älska Krimtänk som efter 17 år inte tummat en millimeter på sin integritet eller sound, och känns 100% äkta i vad dom gör. Skaffas lättast från något av banden.