Lastkaj 14 - Djävulskorset CD

Visst fan glimtar det till stundtals, det skall jag erkänna. Men det vore väl fan om det inte skulle göra det, efter massor av år och plattor i ryggen. För sjukt produktiva är dom, det måste man ge dom, då dom sprutar ur sig plattor. Tror detta är sjätte plattan jag recenserar med dom, men det kan vara fler. Och det finns även ett gäng jag inte skrivit om, så det är ett jävla tempo på släpp. Men trots den positiva inledningen så kan jag inte förmå mig att gilla Lastkaj 14. Trots att dom förmodligen gör precis allting rätt med tanke på deras popularitet.  Och nej, jag "hatar" inte trallpunk, men 90% av trallen jag uppskattar är från början/mitten av 90-talet. Alltså det som jag växte upp med. Och jag tycker inte att det finns många likheter på dom banden och Lastkaj 14 (eller dom flesta andra nutida trallbanden heller). Min största reaktion i lyssnandet på plattan kom när jag hörde en snutt från Arja Saijonmaa i låten "Spegeln". Trots att allt är välgjort, varierat i tempon, udda inslag av instrument osv så blir ändå helheten en enda röra och jag kommer inte ihåg specifika låtar fast jag lyssnat flera gånger. Men jag tror inte att jag kan skylla allt på Lastkaj som band, utan mer på genren i stort. Att det är inte min grej, hur mycket jag än lyssnar. Har ju recenserat MASSOR av plattor i genren dom senaste åren, och dom som fastnat är väldigt lätträknade. Vi skall ju spela med Lastkaj + en hel hög trallband på Close-Up båten i Maj, och jag räknar kallt med kölhalning, gång på plankan m.m, men ser fram emot det trots allt. Köpes från Second Class Kids som vanligt. Du vet om du gillar det eller inte. CD'n innehåller även EP'n "Trallkrucifixet" som bonus så det är en jävla massa låtar. 

Helvetesmaskinen - Slacker Superstar LP

Hade inte hört en ton av Helvetesmaskinen innan jag satte på LP'n för första gången. Men dock sett namnet och skivan på olika Facebooksidor när man suttit och slökollat. Hade väl mina aningar (fördomar) om hur det skulle låta. Men då jag trodde att det skulle vara seg sena Ebba Grön/Imperiet skval, så blev jag positivt överaskad. Visst låter det Stockholmskt 80-tal om det, men jag tycker att det finns en svärta och en underliggande melankolisk postpunk som i vissa låtar blir mer påtaglig, för att i nästa stå tillbaka. Ibland får i alla fall jag lite Liket Lever vibbar. Dom ligger där och lurar och svärtar ner den annars förhållandevis snälla och melodiösa/popiga punkrocken. Det drar mer åt Johan Johansson än Thåström om ni förstår vad jag menar då. Dom hade suttit som handen i handsken på den gamla samlingen "Ståkkålmsjävlar", där en del band, liksom Helvetesmaskinen, använde sig av synth. Har en känsla av att Helvetesmaskinen mer tilltalar bittra 40-plussare som mig själv än pissförbannade 18 åringar, för hade en 18-årig version av mig hört denna plattan så hade jag avfärdat den direkt som popskit. Så även om det inte är någon platta jag kommer spela sönder, så kan jag ändå se något i den som stundtals tilltalar mig. Kan vara så att detta är en så kallad "humörsskiva" som pendlar mellan "tråkig" och "bra" beroendes på dagsform? Svår platta att skriva om i alla fall då jag tyckt att den låtit annorlunda varje gång jag lyssnat på den. Släppt av Mocko Records.