Lastkaj 14 / Fruktansvärld - Pengarna eller livet CD

Nu vet jag inte om det är för att jag lyssnat på mer trallpunk dom senaste 2 veckorna än jag brukar göra på helt år (känns det som), men jag kan inte för allt i världen förstå att det är samma band som jag skrev enbart positiva ordalag om för några dagar sedan... Har ju inte varit överförtjust i Lastkaj 14 förr, men "Plan B" miniCD'n gillade jag ju. Deras 7 låtar här lämnar mig sittande som ett jävla ufo. Är det samma band som på tidigare nämnda platta? Det här är ju (ursäkta mig) total katastrof. Jag fattar ingenting, haha. Det är rörigt utav bara helvete då det ska hinnas med 42 olika saker, helst samtidigt, i vissa låtar. Och så lite blås på det... Det är säkert nytänk och skaparglädje på hög nivå, men det slutar (enligt min högst personliga åsikt då) med pannkaka de'luxe. Fruktansvärld från Gävle bidrar med 7 låtar dom med och det handlar om trallpunk, varken mer eller mindre. Och det räcker för att vinna matchen mot splitkamraterna. Det låter en hel del nutida Asta Kask om dom tycker jag, lite snällare kanske. Sången påminner väldigt mycket om Bontas sätt att frasera. Svårt att hitta något nytt att skriva för att beskriva dom, haha. Det är ju liksom trallpunk enligt konstens alla regler... Framfört precis som det skall framföras. Men jämfört med Lastkajs bidrag till denna split så är det helt fantastiskt. Second Class Kids som släpper.

The Mickerz - Spelar det nån roll om jag är ful? CD

Blev ju faktiskt lite nyfiken på The Mickerz när jag plockade upp den ur paketet från Second Class Kids, när jag såg att det var gamle Mart som skötte bas, trummor och körsång. Jag håller dom 3 Total Egon 7'' och DLK fram till och med "Tomat" otroligt högt. Föga förvånande så når ju inte The Mickerz ens nästan sådana höjder, men det är ju inte många som gör å andra sidan. Visst fan finns det ett gäng bra låtar och refränger som sätter sig, så dom är ju med i matchen helt klart. Personligen så har jag som så ofta när det gäller denna formen av punk lite svårt för sången som blir väldigt ljus och gäll på sina ställen. Det i kombination med x antal gitarrsolon som vägrar ta slut, gör att 12 låtar blir i mesta laget för mig. Det skall dock sägas att plattan blev bättre när man kört den några gånger och skallen kopplade ihop med tidigare lyssningar. Otrolig tuggummieffekt på vissa av refrängerna som sagt. Sedan finns det låtar som inte alls håller måttet enligt mig, men nu fokuserar vi på det positiva för ovanlighetens skull. En 4 låtars 7'' med deras trall/melodiösa punk hade varit lagom för mig. Men jag säger som jag oftast gör om Pelles släpp, att är du såld på svensk melodiös snabb punk så gillar du förmodligen detta. 

Mission Och Väckelse # 13 Fanzine

Bästa numret hittills då Jon äntligen börjat med kvallefrågor som favoritsupa! Det är sådant man vill veta. Vem bryr sig om sättning, diskografi eller hur länge banden har hållt på å harvat runt?  Det är procenten som är det viktiga!
Jag gillar att Jon på ledarsidan börjat vädra sina åsikter om olika saker inom punken, och denna gången har turen kommit till den något tveksamma affärside'n som en del bolag kört igång med att betala för en jävla massa testpressar och sedan göra specialomslag till dessa och sälja dyrt, innan den egentliga plattan kommit. Något jag personligen är ganska obrydd gentemot. Men aldrig övervägt att köpa heller å andra sidan. Skulle vilja se fler typ kolumner eller artiklar om olika ämnen i zinet, hade vart kul att läsa. Mission & Väckelse i övrigt är precis som jag vill ha det. Bra frågor som ofta genererar bra svar, Ulles klipp å klistra collage, och dom alltid engagerande, ärliga och välskrivna recensionerna. Jag gillar spridningen på intervjuande band som spänner över flera typer av punk + en intervju med mannen bakom Hunden som vägrade dö. Ett zine jag personligen inte är något större fan av, men formidabla svar plus att redaktören verkar vara en hyvens kis gör den väldigt intressant och informativ. Det enda jag inte gillar är typsnittet som används på ledarsidan, men det är nog gubbaögonens fel som inte längre är 100% pålitliga, haha. Bara att köpa från missionochvackelse@gmail.com

Lastkaj 14 - Plan B 12''/MCD

Dagen är kommen som jag inte trodde skulle komma. Jag har fixat mig igenom en hel platta med Lastkaj 14 utan att få knutar på nerverna eller ofrivilliga svettningar.Nu har ju i och för sig "Plan B" bara 6 låtar på sig, men ändå. Jag har ju inte varit speciellt imponerad av dom tidigare släppen jag fått till mig, men Pelle på Second Class Kids har envist fortsatt att skicka hit deras plattor. Och nu till slut så får jag ge vika lite grann. Får för mig att det är jävligt mycket tidiga (2 första plattorna) DLK i riffen och sångslingorna. Ibland kan jag nästan höra Marts stämma. Det är som vanligt snortight framfört och det ligger nog en hel del jobb bakom arrangemangen. Visst blåser det på utav fan ibland, men jag tycker faktiskt dom låter bäst när tempot hålls nere, och det inte låter så mycket som det gjorde på andra sidan pölen (Epitaph, Fat Wreck osv) men alla dessa synkoper och lager av stämmor. Den lite nakna och vemodiga "Det är inte jag" har jag fastnat som fan för, samt inledande titellåten. Jag är nog nästan beredd att säga som jag sa om Slaveriets debut LP, att det är den "bästa trall/melodiösa plattan på svenska sedan 1995". Men bara nästan. För jag måste ha någon hang-up eller? Ja det har jag. Jag tycker att den manliga sången tenderar att bli något gnällig ibland. Inte "Ulke-gnällig", utan bara gnällig. Hur som så är det en överaskande bra platta. Det är väldigt sällan jag säger det om denna typ av punk som kommit efter 1995.
 

Elvira Bira - Vispunk CD

Grönpeppar Records fortsätter att ge ut plattor i rask takt, och det är ju skitkul när det ploppar upp nya små bolag och att det funkar. Nu har turen kommit till Elvira Bira och deras platta "Vispunk", vars första upplaga tog slut i ett nafs men är nu pressad på nytt. Förra recensionen handlade ju också om visor, och den gillade jag som fasen. Det här ger mig dock inte mycket alls. Om titeln är genrebeskrivande för hur vispunk låter, så gillar jag inte vispunk. I min bok så har detta inte mycket med visor att göra alls. Jag hänger förmodligen upp mig på titeln mer än nödvändigt, men jag kan inte släppa det. Visst finns det någon låt här och där som jag tycker i alla fall låter okej, men det beror på Mathildas sång och dom schyssta texterna. Musikaliskt så låter det alltifrån ett Bulgariskt tivoli till ska/reaggae med inslag av både Irland och Tysk ompa-ompa. Det spretar satan och omväxling förnöjer verkligen inte här... Nej det här gillar inte den puritanske surgubben alls. Kan ju tillägga att det låter bättre på svenska än engelska då det blandas mellan dessa språk.
 

Rick Titrö & Kärleksministeriet - Laglös CD

En platta visor, kan det vara något? Ja det kan det absolut vara. Jävlar vad jag gillar Rick Titrö & Kärleksministeriet och deras "Laglös" som jag fått på CD, men som till min och er glädje även kommer att släppas på vinyl inom kort. Här hittar jag inslag från allt jag gillar ifrån denna genre, och hör både tidiga Stefan Sundström (när han körde med Apache), Lars Demian och även lite Traste Lindens Kvintett. Har även några gamla demos med Lars A Johansson som också kan nämnas bland "influenser". Det känns billigt att jämföra med dessa kanske, men jag är rätt begränsad vad gäller visor och får ju jämföra med det jag känner till. Tycker dock tidigare nämnda är jävligt bra, och jag tycker även detta är jävligt bra. Och den skånska dialekten sitter som en smäck. Plattan och låtarna känns jävligt genomarbetade och snyggt framförda. Emellanåt är det ganska många som slåss om uppmärksamheten, men allt är tyglat och återhållsamt och inget tar fokus från något annat. Nej sammanfattningsvis så blir betyget från mig mycket bra, och det ät en platta som kommer att spelas mycket i framtiden. Bara att kolla in om du vill testa något utanför det som vanligtvis skrivs om här. Även den garvade viskännaren rekommenderas att skaffa plattan.