Dagen är kommen som jag inte trodde skulle komma. Jag har fixat mig igenom en hel platta med
Lastkaj 14 utan att få knutar på nerverna eller ofrivilliga svettningar.Nu har ju i och för sig "Plan B" bara 6 låtar på sig, men ändå. Jag har ju inte varit speciellt imponerad av dom tidigare släppen jag fått till mig, men Pelle på
Second Class Kids har envist fortsatt att skicka hit deras plattor. Och nu till slut så får jag ge vika lite grann. Får för mig att det är jävligt mycket tidiga (2 första plattorna) DLK i riffen och sångslingorna. Ibland kan jag nästan höra Marts stämma. Det är som vanligt snortight framfört och det ligger nog en hel del jobb bakom arrangemangen. Visst blåser det på utav fan ibland, men jag tycker faktiskt dom låter bäst när tempot hålls nere, och det inte låter så mycket som det gjorde på andra sidan pölen (Epitaph, Fat Wreck osv) men alla dessa synkoper och lager av stämmor. Den lite nakna och vemodiga "Det är inte jag" har jag fastnat som fan för, samt inledande titellåten. Jag är nog nästan beredd att säga som jag sa om Slaveriets debut LP, att det är den "bästa trall/melodiösa plattan på svenska sedan 1995". Men bara nästan. För jag måste ha någon hang-up eller? Ja det har jag. Jag tycker att den manliga sången tenderar att bli något gnällig ibland. Inte "Ulke-gnällig", utan bara gnällig. Hur som så är det en överaskande bra platta. Det är väldigt sällan jag säger det om denna typ av punk som kommit efter 1995.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar