V/A - Ursäkta Röran vol 3 CD

Grönpeppar Records jobbar på i ett jävla tempo, och här är 3:e volymen i deras "Ursäkta Röran" serie. Skapad för att sprida nutida svensk punk för en billig penning, både som fysiskt format på CD eller nedladdning för den som föredrar det. Ett hedervärt initiativ som uppmuntras starkt. 13 alster presenteras denna gången och det är som vanligt allt i från visor till råare punk som bjuds lyssnaren. Min högst personliga åsikt är dock att detta är den volym hittills som jag gillat minst tyvärr. Enda gångerna jag hajade till (i positiv mening) var av Mormor Kommer, och gamlingarna från Tranås (16BUH) och deras projekt Unbearable Error. Inte ens Microlaxx som jag gillade på deras debutplatta lyckades fånga mig denna gången. Kan dock inte poängtera nog hur mycket jag gillar ide'n med dessa plattor. Ett lysande sätt för nya och gamla band att få spridning på sin musik och förhoppningsvis hitta nya lyssnare som i sin tur kontaktar och köper bandets egna släpp. Denna gången var projektet i sig mer tilltalande än innehållet, men nummer 4 kommer bli ett välkommet tillskott i min samling, trots att jag inte hittade så mycket denna gången. In och lyssna på bandcamp eller köp CD'n för 60kr här. Never trust en gammal surgubbe!

Blind Obedience - s/t Kassett

Fan, sådant här gillar man ju. När sedan länge utsålda/bortglömda demos från det glada 90-talet återsläpps. Eller jag gör det i alla fall, haha. Här är det det gamla Vetlanda bandet Blind Obedience och deras självbetitlade demo från 1997 som ser dagens ljus igen tack vare Brus Tapes och Esox Lucius. Jag själv missade denna när den kom, men deras 7'' "Submit to the yoke" som släpptes på Hepatit D (samma bolag som mitt gamla band Antabus) fick jag med mig när det begav sig. 10 låtar ganska tidstypisk käng med "händerna kupade runt micken sång" är det som bjuds här, varav en är en cover på Doom's "Monarchy zoo". Det är på intet sätt något världsomvälvande släpp, men jag är ju som bekant svag för 90-talet, och banden som härjade runt då. Förmodligen för att man var mitt uppe i det och sög åt sig band som en svamp. Om det var bättre eller sämre än nu låter jag vara osagt, men det var som sagt en tid då jag personligen var ganska aktiv med både band och distro och minns dom åren som jävligt roliga. Det som skilde Blind Obedience från den stora mängden då var väl att dom var ganska varierade i tempot och förhållandevis ofta (på den här kassetten) så kommer ett downtempo parti. Även om merparten av låtarna låter 90-talskäng, ni som fattar fattar. 7'' däremot vill jag minnas var åt andra hållet, att det var lite snabbare partier med. Men jag kan minnas åt helvete nu då jag inte bemödat mig med att lyssna efter. Men jag gillar't som sagt, och jag hoppas att fler hänger på och släpper lös sina gamla kassetter igen. Gillar som fan med att omslaget innehåller texter OCH kontaktinfo till "bolagen". Tummen upp, och tjat lönar sig. brustapes@gmail.com eller krimtank@hotmail.com köper ni ifrån, och slappa inte för endast 50ex är gjorda. 

3 x Papercut Cassettes! Spögelse, Hotet, De La Sagra/Leeches

Fick för ett tag sedan ett paket med 3 kassetter i från det relativt nystartade DIY-kassettbolaget Papercut Cassette, och det blev jag skitglad över. Älskar när folk drar igång grejer på egen hand! Alla är släppta nu under 2021, och jag tror aldrig jag fått så mycket kassetter skickade till mig som i år. Det är ju sjukt kul då jag är uppväxt med, och älskar formatet. Vet inte riktigt hur färska dom är, men vet att dom är tryckta i små upplagor. Så istället för att riskera att dom tar slut och dra ut på det, så skriver jag korta sammanfattningar om alla 3 på en gång, så det ännu finns en chans att hinna beställa dom. Först ut är Spøgelse från Göteborg med sin 4-låtars "Burn, speed,death" som väl är den som jag tycker är överlägset bäst. Med kängorna stadigt fast i punken, så rör dom sig över gränserna åt alla möjliga håll. Lite sleten thrash, rock'n'roll, Darkthrones "mellanperiod", hardcore... Men dom släpper aldrig grunden dom står på, och jag tycker faktiskt att deras egen beskrivning av sin musik "drunk'n'roll" är jävligt passande. Schyssta Chrille P samplingar med, det ger alltid pluspoäng. Näst ut är Hotet (även dom från Göteborg) och 7-låtars kassetten "Spräng allt". Jag måste säga att jag gillade inte deras indiedoftande punkrock nåt vidare efter första genomlyssningen. Och jag har väl inte ändrat uppfattning helt nu heller trots att det lossnat lite. Tycker inte att melodierna har tillräckligt med tuggummi för att fastna. Nu vet jag inte om det är deras mening, men ta ett band som Sekunderna där det sätter sig som en smäck. Den största behållningen för mig vad gäller Hotet blir texterna, då jag måste ha melodier/refränger som sätter sig om jag ska palla den här typen av musik. Sist ut är en splitkassett med dom båda enmansprojekten Leeches (Henrik Berg) och De La Sagra (Ramon Calvo). Båda hemmastadda i Götlaborg dom med. Det handlar om exprimentellt elektroniskt synthblippande från båda två som jag faktiskt inte fattar ett skit av, haha. Säkert terapeutiskt för skaparna, men jag får ingen feeling alls. Varken positiva eller negativa... Det ger mig liksom ingenting. För lite oväsen och kaos för att ens fånga mig lite grann. Lite som att kolla på målarfärg som torkar. In och lyssna på deras respektive bandcampsidor. 
Alla dessa 3 kassetter skaffas från papercutcassette@gmail.com 

 

Brainwasher - Vicious Circles LP

Först och främst vill jag bara säga att framsidan är jävligt snygg. Collage av det här slaget går ju att finna på ett gäng vid det här lager klassiska grindplattor. Hyllning eller slump? Det gör det samma, för jävligt snyggt är det som sagt. Brainwasher är ett grindband från Göteborg som här bjuder upp till rens på sin fullängdsdebut "Vicious Circles". Det handlar om gammeldöds-influerad politisk grindcore med fläskigt ljud som passar dom som handen i handsken. Skrammel a'la Brutal Truth är ju jävligt gött det med, men Brainwasher tror jag klär bättre med denna lite klarare ljudbilden. 17 låtar innehåller den, inklusive den obligatotiska "kortisen", haha. Riffandet och grindpartierna sitter som en jävla fläskläpp och inget mesande på trummorna. Det är ju svintrist med en del band när virveln försvinner i grindpartierna. En grindbefriad låt, "Witch hunt", finns att hitta, men det är faktiskt den låten jag gillar minst på plattan. Lite konstigt kanske med tanke på att det ibland är gött med ett avbrott i rensandet. Men jag tror att det beror på att dom gör det så jävla bra i dom övriga låtarna med variation och tempon, att det där breaket behövs liksom inte. Den låten + att jag skulle velat ha liiiite mer "grissång" är väl det som gör att det inte blir full pott. Du skaffar den från Flyktsoda, Nu kör vi några vändor till!

Sänkt - Totalt Sänkt Kassett

En kassett med det mesta från Umeås Sänkt, kan det vara något kanske? Dom var aktiva för typ 10 år sedan, och låtarna på kassetten spänner mellan 2011-2014 och är 20 stycken till antalet. Jag var tvungen att kolla bland mina 7'' och där stod deras "Kaos i skallen" flexi minsann. Kommer dock inte alls ihåg hur den lät, så jag fick en påminnelse nu när jag kört igenom kassetten som Esox Lucius släppt. Och det låter väldigt tidstypiskt tycker jag för hur många band lät då. Texter på svenska ackompanjerade av något som är/var ett mishmash av 77 punk/ushc/klassisk svensk hardcore. Nitad gjorde det klockrent och drog väl med sig en del band, men det var liksom inga som kom i närheten av dom. Tror dock att min akilleshäl gentemot Sänkt är sången som blir nåt in i helvete enformig, för musikaliskt är det välspelat och varierat. Har även lite krångel med gitarrljudet som borde ha mer riv för att råa till det hela. Tycker det blir lite för tamt. Och det är nog mycket det som gjorde att jag aldrig riktigt fastnade för denna typen av band då detta fenomenet känns som något som många körde med runt den här tiden när hardcore på svenska var det som gällde. Fan stör mig lite på att jag inte gillar dom mer, för jag älskar deras låttitlar, haha. Korta och koncisa som "Sänkt", Trött", "Chefen", "Störd" osv. Men nej, 20 låtar av Sänkts hardcore på svenska blir mig övermäktigt... Kassetten innehåller båda deras EP's + ett helt gäng outgivna låtar. krimtank@hotmail.com är adressen till E.L , men det vet ni vid där här laget.

Streetan - En kulturtidskrift om det skrivna ordet i punken # 1 Fanzine

Den här damp ner i brevlådan för ett tag sedan, och jag är så sjukt tacksam att Marcus skickade mig ett exemplar. 18 ex gjorda och om jag fattat det hela rätt så kommer det att komma upp ett gäng på Tradera vad det lider. Det finns ingen kontakt info what so ever, medvetet eller inte låter jag vara osagt. Men jag väljer att tro att det är medvetet så jag håller väl skaparen av detta verk anonym. Kan dock avslöja att han gjorde ett jävligt bra zine på 90-talet. Och det håller i sig kan jag säga... Det är otroligt bra i all sin enkelhet. Intervjuer med 3 personer/band plus några sidor texter, ibland med kommentarer från redaktören, från varje intervjuoffer. Dom intervjuade är Rolf Revålt, Gunnar Larsson (Avskum) och Andreas Lönnqvist (Totalitär). Och det är så långt ifrån standardintervjuer man kan komma. Otroligt bra frågor med en lite annorlunda infallsvinkel än vad brukligt är, plus att redaktören är väl insatt i dom intervjuades nuvarande och tidigare förehavanden och är genuint intresserad och påläst. Derra i sin tur leder till långa och informativa svar. Föredömligt! Även en artikel kallad "Det skrivna ordet i punken" tar upp några sidor, och där det skrivs ner lite tankar om vad jag gissar är redaktörns favoritband och deras lyrik. Bra flyt tidningen igenom och det tar en bra stund att läsa igenom. Så skulle ni springa på detta så är det inget att tveka på, utan bara HUGG! Tradera som sagt, bara att kolla med jämna mellanrum efter Streetan där. Otroligt bra och jag hoppas verkligen att Marcus fortsätter på ett eller annat vis att förgylla vardagen med fler zines/påhitt på samma eller nya teman.

The Past - You Are Fucked In The Head 10''

Senaste given från Grönpeppar Records är en 10'' med dom gamla rävarna i The Past som ju hängt med i evigheter. Första 7'' kom 1983, en helt fantastisk split med Zynthslakt. Den följdes upp av den lika fantastiska 7'' "U.S of C.C". Kom inte och säg att du fylleskrålat den på någon fest på det glada (?) 90-talet. Följande LP "In the future with The Past" är rätt duktigt lyssnad på den med. Plattorna som kommit efter där har jag också köpt, lyssnat en del på, men sedan inte gett dom så mycket speltid efter det. Jag har helt enkelt fastnat i dom gamla plattorna. Dom senare är inte dåliga på något sätt, men dom där andra 3 är liksom fast rotade i mig. Denna 10'' är inget undantag. Den är inte dålig alls. The Past låter liksom precis som man förväntar sig att dom skall låta. Det är 3 ackordspunk i ett jävla bra öldrickartempo. Det är melodiöst utan att bli lalligt. Det är inga musikaliska utsvävningar. Allt handlar om ett jäkla ös och oftast starka refränger. Precis som det alltid gjort. Visst finns det någon låt här och där av dom 12 som ryms på plattan som jag tycker drar ner lite, men så är det ju nästan alltid, så det kan jag leva med. Förutom den fruktansvärda skalåten "Do you really wanna live forever" som jag inte helt oväntat skyr som pesten, haha. Tror dock att inledande "No means no" är bandets argaste någonsin? Nästan otippat förbannad för att komma från dom, men jag gillar det skarpt. Gillar du The Past sen innan, så lär du ju gilla denna med. Och för er ungdomar som inte skrålat med i "U.S of C.C" eller "Teenage terrorists on dope" så är detta ett ypperligt tillfälle att upptäcka dom och deras cementerade sound. Ös och melodier byggda på 3 ackord utan lall. 
 

Sekunderna - Paradiset EP + 3 Version 2 Kassett

Esox Lucius har gjort en andra press av denna kassetten som som släpptes förra året i 40 ex. Omslaget är annorlunda och en låt är utbytt sedan senast. Nu finns "Måndag morgon" med som pianoversion, och "Division 1" har fått stryka på foten. Om detta är argument nog att köpa även denna är upp till dig, men missade du den förra kassetten då jävlar skaffar du denna på rot! Har inte mycket nytt att säga om Sekunderna mer än att jag tycker det är precis lika bra nu som jag gjorde förra gången. Slänger in vad jag skrev förra gången här nedan....

Satan, nu knakar det i råpunksfogarna kan jag lova... Jag är tokfast i Sekundernas poppunk. Är mig veterligen tidigare helt obekant med Umeås Sekunderna, tidigare under namnet Persona, tills jag hörde dom på "Hoten från underjorden". Då deras låt "Måndag morgon" drog igång så hajade jag till ordentligt. Dels för att den bröt av mot det andra, och dels för att det är en sjukt jävla bra låt. Detta är alltså deras EP "Paradiset" + 3 låtar från en EP dom släppte under namnet Persona, nu släppta på kassett av Esox Lucius. Och jag gillar deras poppunk (med fördel pop faktiskt) som är fylld med go stämsång och melankoliska gitarrer. Tycker faktiskt att varenda låt håller hög klass och jag är långt ifrån less när jag lyssnat klart. Tror faktiskt bara att det är Broder Daniel som fixat det innan när det gäller indie/pop/kalladetvadnivill. Nu låter väl inte Sekunderna som BD direkt, men då fattar ni lite mer kanske vad jag menar. Få band som når upp till BD, oavsett genre iofs. Haha, nog om dom, nu är det Sekunderna vi pratar om. Tycker absolut att ni ska kolla upp dom, även om ni inte brukar lyssna på den typen av musik. Det funkade ju på mig, och jag brukar vara jävligt bångstyrig. Dra iväg ett mail till krimtank@hotmail.com och fixa ett ex. Själv ska jag lyssna en vända till och jaga rätt på dom båda 7'' som är släppta av Luftslott Records. En LP skulle ju fan sitta som en keps med....

Skräp - Systemkallops CD

Jösses jävlar... Jag kastas bakåt i tiden och klockan blev 1993. Skräp från Örebro spelar trallpunk nåt så in i helvete, och då menar jag så som det lät i varenda replokal dom gyllene trallåren 93/94. Skål rimmas på alkohål, köer på konsum är helvetet på jorden, postnord är skit och politiker skall mördas. Nostalgimätaren slår i bött! Till skillnad från hur det som idag definieras som trallpunk låter, så är det här helt befriat från den amerikanska tråkpunken a'la Fat Wreck och "whö-ööö-ööö-ööö" körer. Här är det hes sång som ibland ligger på gränsen, stämmor på det och molliga gitarrslingor. Det är inte helt fläckfritt spelat precis som sig bör, och enligt mig så är det bara ett plus som får en gammel gubbe att bli sådär löjligt nostalgisk. Ska ju säga att när jag är på låt 8-9 någonstans så har jag fått trallpunk så det räcker på ett bra tag och dom sista låtarna är bara en transportsträcka till slutet. Som tyvärr är den obligatoriska "roliga'' låten som ALLA trallbanden då hade med på sina kassetter/skivor (även mitt band, så jag är inte ett dugg bättre själv, haha). När nostalgin lagt sig och jag lyssnar igen så tycker jag ändå att det är jävligt kul att dom låter som dom gör och kör traditionell svensk trallpunk som det lät förr och inte har VM i många riff i samma låt och brötiga hockeykörer. Fokuset försvinner dock snabbare ju fler gånger jag lyssnar. Det blir en tumme upp från mig, men plattan är alldeles för lång för att den andra tummen åker med. Släppt av J.Terrac Records och du når bandet på hej@skrap.info 

Wallrides - Two First EP's Kassett

Ännu mer från Esox Lucius. Produktiviteten på denna man är helt bisarr. Denna gången är det Wallrides från Örnsköldsvik som fått se sina två EP's återutgivna på det eminenta kassettformatet. Båda två är inspelade 2010 så dom har några år på nacken. Det är dock helt ointressant, för Wallrides hardcore skulle lika gärna kunnat kommit redan 1984. Med det sagt så har ni ju redan fått en fingervisning om hur det låter. Mina kunskaper om den tidiga amerikanska hardcoren är kraftigt begränsad så ta det jag skriver med en nypa salt, men visst fan finns det mycket Minor Threat och Black Flag i det här? Finns säkert 63 band som är mer relevanta, men inte i min skivhylla. Stop and go hardcore som kör mer på vilja och kraft än på finlir. Gillar ljudet och speciellt då gitarren som låter jävligt 80-tal med väldigt begränsad dist och fladdrigt spelad. När dom gasar på ordentligt så har dom mig med på noterna och man blir ju sugen på att slamma runt i vardagsrummet, men tyvärr (för min del då) så släpper dom ju på gasen ibland och kör lite för stilen klassiska tempoväxlingar med pukrullningar/bas sing-a-long partier. Något jag aldrig riktigt uppskattat till fullo. Hälften så många låtar och fullt ställ rätt igenom och jag hade älskat dom rakt av. Något jag är säker på att många gör. Gillar du HC a'la 80-tal från andra sidan pölen så gillar du detta och ett köp är givet. krimtank@hotmail.com som vanligt. 

Hälsningar Från Östergötland / Halland / Västergötland Kassett(er)

Inte mindre än 3 nya kassetter i serien "Hälsningar Från'' har kommit sedan jag skrev om den första, som var Småland. Nu har turen kommit till Östergötland, Halland och mitt eget Västergötland. Det är en helt briljant ide' ifrån hyperaktiva Esox Lucius Tapes, och jag hoppas att C-O hänger i. Att recensera detta tilltag känns nästan fånigt tycker jag. Det känns så jävla självklart att skaffa dessa. Det är skitkul att botanisera bland alla banden och upptäcka nytt, bli påmind om vissa (både positivt och negativt), och framför allt för en "det var bättre förr" gubbe som mig själv slås av hur jävla mycket band det finns där ute. Jag har ju tjatat massor av gånger vilken betydelse samlingskassetter haft för mig själv, då massor av banden jag upptäckte för 30+ år sedan var på just samlingskassetter. Och dessa tror jag även kommer att bli ett kul tidsdokument när dom plockas upp av en yngre generation x antal år framåt i tiden. Jag vet att i dessa soundcloud tider så finns musiken bara ett knapptryck bort, och det är bara att gilla läget. Men fan vad mycket roligare det är när man får det paketerat såhär. Det går liksom inte att jämföra. Det enda negativa jag har att säga, och det har jag sagt förr, är att jag tycker man kunde ha med kontaktinfo till både band och bolaget själva. Jag VET att allt går att hitta en googling bort, men jag tycker ändå att det skall finnas med. En skitsak i sammanhanget dock då jag är helt såld på den här kassettserien. Band och grejer tänker jag inte ens nämna, men det spänner över nästan alla stilar du hittar inom ''punkens ramar'' och jag garanterar att du upptäcker ett helt gäng nya band som du kommer köpa grejer ifrån sedan pga dessa kassetter. Dra ett mail till krimtank@hotmail.com och kolla vilka som finns kvar och vad som är på gång. Kudos C-O för allt ditt jobb du gör!

Belmondo - s/t 3''CD

Tips från coachen (ingen regelrätt recension). Belmondo från Göteborg. Får inte missas... Ett jävla punkrock/hardcorestök med folk som är med eller har varit med i elitband som t.ex H-Squad och Selkäsauna. Hör av er till belmondopunk@gmail.com för att fixa ett ex innan dom tar slut. En massa fickljumna bärs och Belmondo i spelar'n så är kvällen i hamn.

Second Class Kids Magazine #1 + CD

Sjukt produktiva Second Class Kids Records har nu även prånglat ut ett fanzine med samma namn. Det skickas med gratis om man beställer från bolaget, men det kanske går att tjata till sig ett ex mot portokostnad eller en billig peng. Ni får helt enkelt kontakta Pelle och fråga. Tidningen är snygg och prydlig och proffsigt tryckt. Påminner lite om Street Music FC och Terror Pop om någon minns dom. Att det är lite tunt går liksom inte att argumentera emot då det kostar 0 kronor, så det är inget att hänga upp sig på. Dessutom är sidorna väl utnyttjade. Innehållsmässigt så är det som ni säkert förstått enbart band som ligger på bolaget. Det är dock inte Pelle som stått för intervjuandet utan det har han överlåtit åt Micke Ström och Rille Bengtsson, båda gamla fanzinerävar. Bra frågor genererar bra svar, så även om jag inte är överförtjust i banden i fråga så läser jag igenom det med hyffsad behållning. Det medföljer även en CD med 18 band/låtar så är du nyfiken på bolaget så är det lätt värt det. Eller om trallpunk är det absolut bästa du vet. 

Lastkaj 14 / Fruktansvärld - Pengarna eller livet CD

Nu vet jag inte om det är för att jag lyssnat på mer trallpunk dom senaste 2 veckorna än jag brukar göra på helt år (känns det som), men jag kan inte för allt i världen förstå att det är samma band som jag skrev enbart positiva ordalag om för några dagar sedan... Har ju inte varit överförtjust i Lastkaj 14 förr, men "Plan B" miniCD'n gillade jag ju. Deras 7 låtar här lämnar mig sittande som ett jävla ufo. Är det samma band som på tidigare nämnda platta? Det här är ju (ursäkta mig) total katastrof. Jag fattar ingenting, haha. Det är rörigt utav bara helvete då det ska hinnas med 42 olika saker, helst samtidigt, i vissa låtar. Och så lite blås på det... Det är säkert nytänk och skaparglädje på hög nivå, men det slutar (enligt min högst personliga åsikt då) med pannkaka de'luxe. Fruktansvärld från Gävle bidrar med 7 låtar dom med och det handlar om trallpunk, varken mer eller mindre. Och det räcker för att vinna matchen mot splitkamraterna. Det låter en hel del nutida Asta Kask om dom tycker jag, lite snällare kanske. Sången påminner väldigt mycket om Bontas sätt att frasera. Svårt att hitta något nytt att skriva för att beskriva dom, haha. Det är ju liksom trallpunk enligt konstens alla regler... Framfört precis som det skall framföras. Men jämfört med Lastkajs bidrag till denna split så är det helt fantastiskt. Second Class Kids som släpper.

The Mickerz - Spelar det nån roll om jag är ful? CD

Blev ju faktiskt lite nyfiken på The Mickerz när jag plockade upp den ur paketet från Second Class Kids, när jag såg att det var gamle Mart som skötte bas, trummor och körsång. Jag håller dom 3 Total Egon 7'' och DLK fram till och med "Tomat" otroligt högt. Föga förvånande så når ju inte The Mickerz ens nästan sådana höjder, men det är ju inte många som gör å andra sidan. Visst fan finns det ett gäng bra låtar och refränger som sätter sig, så dom är ju med i matchen helt klart. Personligen så har jag som så ofta när det gäller denna formen av punk lite svårt för sången som blir väldigt ljus och gäll på sina ställen. Det i kombination med x antal gitarrsolon som vägrar ta slut, gör att 12 låtar blir i mesta laget för mig. Det skall dock sägas att plattan blev bättre när man kört den några gånger och skallen kopplade ihop med tidigare lyssningar. Otrolig tuggummieffekt på vissa av refrängerna som sagt. Sedan finns det låtar som inte alls håller måttet enligt mig, men nu fokuserar vi på det positiva för ovanlighetens skull. En 4 låtars 7'' med deras trall/melodiösa punk hade varit lagom för mig. Men jag säger som jag oftast gör om Pelles släpp, att är du såld på svensk melodiös snabb punk så gillar du förmodligen detta. 

Mission Och Väckelse # 13 Fanzine

Bästa numret hittills då Jon äntligen börjat med kvallefrågor som favoritsupa! Det är sådant man vill veta. Vem bryr sig om sättning, diskografi eller hur länge banden har hållt på å harvat runt?  Det är procenten som är det viktiga!
Jag gillar att Jon på ledarsidan börjat vädra sina åsikter om olika saker inom punken, och denna gången har turen kommit till den något tveksamma affärside'n som en del bolag kört igång med att betala för en jävla massa testpressar och sedan göra specialomslag till dessa och sälja dyrt, innan den egentliga plattan kommit. Något jag personligen är ganska obrydd gentemot. Men aldrig övervägt att köpa heller å andra sidan. Skulle vilja se fler typ kolumner eller artiklar om olika ämnen i zinet, hade vart kul att läsa. Mission & Väckelse i övrigt är precis som jag vill ha det. Bra frågor som ofta genererar bra svar, Ulles klipp å klistra collage, och dom alltid engagerande, ärliga och välskrivna recensionerna. Jag gillar spridningen på intervjuande band som spänner över flera typer av punk + en intervju med mannen bakom Hunden som vägrade dö. Ett zine jag personligen inte är något större fan av, men formidabla svar plus att redaktören verkar vara en hyvens kis gör den väldigt intressant och informativ. Det enda jag inte gillar är typsnittet som används på ledarsidan, men det är nog gubbaögonens fel som inte längre är 100% pålitliga, haha. Bara att köpa från missionochvackelse@gmail.com

Lastkaj 14 - Plan B 12''/MCD

Dagen är kommen som jag inte trodde skulle komma. Jag har fixat mig igenom en hel platta med Lastkaj 14 utan att få knutar på nerverna eller ofrivilliga svettningar.Nu har ju i och för sig "Plan B" bara 6 låtar på sig, men ändå. Jag har ju inte varit speciellt imponerad av dom tidigare släppen jag fått till mig, men Pelle på Second Class Kids har envist fortsatt att skicka hit deras plattor. Och nu till slut så får jag ge vika lite grann. Får för mig att det är jävligt mycket tidiga (2 första plattorna) DLK i riffen och sångslingorna. Ibland kan jag nästan höra Marts stämma. Det är som vanligt snortight framfört och det ligger nog en hel del jobb bakom arrangemangen. Visst blåser det på utav fan ibland, men jag tycker faktiskt dom låter bäst när tempot hålls nere, och det inte låter så mycket som det gjorde på andra sidan pölen (Epitaph, Fat Wreck osv) men alla dessa synkoper och lager av stämmor. Den lite nakna och vemodiga "Det är inte jag" har jag fastnat som fan för, samt inledande titellåten. Jag är nog nästan beredd att säga som jag sa om Slaveriets debut LP, att det är den "bästa trall/melodiösa plattan på svenska sedan 1995". Men bara nästan. För jag måste ha någon hang-up eller? Ja det har jag. Jag tycker att den manliga sången tenderar att bli något gnällig ibland. Inte "Ulke-gnällig", utan bara gnällig. Hur som så är det en överaskande bra platta. Det är väldigt sällan jag säger det om denna typ av punk som kommit efter 1995.
 

Elvira Bira - Vispunk CD

Grönpeppar Records fortsätter att ge ut plattor i rask takt, och det är ju skitkul när det ploppar upp nya små bolag och att det funkar. Nu har turen kommit till Elvira Bira och deras platta "Vispunk", vars första upplaga tog slut i ett nafs men är nu pressad på nytt. Förra recensionen handlade ju också om visor, och den gillade jag som fasen. Det här ger mig dock inte mycket alls. Om titeln är genrebeskrivande för hur vispunk låter, så gillar jag inte vispunk. I min bok så har detta inte mycket med visor att göra alls. Jag hänger förmodligen upp mig på titeln mer än nödvändigt, men jag kan inte släppa det. Visst finns det någon låt här och där som jag tycker i alla fall låter okej, men det beror på Mathildas sång och dom schyssta texterna. Musikaliskt så låter det alltifrån ett Bulgariskt tivoli till ska/reaggae med inslag av både Irland och Tysk ompa-ompa. Det spretar satan och omväxling förnöjer verkligen inte här... Nej det här gillar inte den puritanske surgubben alls. Kan ju tillägga att det låter bättre på svenska än engelska då det blandas mellan dessa språk.
 

Rick Titrö & Kärleksministeriet - Laglös CD

En platta visor, kan det vara något? Ja det kan det absolut vara. Jävlar vad jag gillar Rick Titrö & Kärleksministeriet och deras "Laglös" som jag fått på CD, men som till min och er glädje även kommer att släppas på vinyl inom kort. Här hittar jag inslag från allt jag gillar ifrån denna genre, och hör både tidiga Stefan Sundström (när han körde med Apache), Lars Demian och även lite Traste Lindens Kvintett. Har även några gamla demos med Lars A Johansson som också kan nämnas bland "influenser". Det känns billigt att jämföra med dessa kanske, men jag är rätt begränsad vad gäller visor och får ju jämföra med det jag känner till. Tycker dock tidigare nämnda är jävligt bra, och jag tycker även detta är jävligt bra. Och den skånska dialekten sitter som en smäck. Plattan och låtarna känns jävligt genomarbetade och snyggt framförda. Emellanåt är det ganska många som slåss om uppmärksamheten, men allt är tyglat och återhållsamt och inget tar fokus från något annat. Nej sammanfattningsvis så blir betyget från mig mycket bra, och det ät en platta som kommer att spelas mycket i framtiden. Bara att kolla in om du vill testa något utanför det som vanligtvis skrivs om här. Även den garvade viskännaren rekommenderas att skaffa plattan. 

Wrong Band - Let's Go! 7''

Wrong Band från Stockholm är ett band som verkligen synts på olika sociala medier det senaste halvåret där man verkligen spridit namnet. Kändes nästan lite konstigt med tanke på att det då inte fanns en enda låt att lyssna på. Men det funkade uppenbarligen för här är nu deras debut 7'' släppt av Grönpeppar Records. Jag fick en låt skickad till mig för ett tag sedan via mailen, som jag tänkte att jag skummar igenom den så är det gjort. Det var låten "Roadtrip" som även inleder plattan. Och det är den överlägset bäst på denna 4-låtars giv. Där finns ett driv som påminner mig om Bad Religions korsat med lite Distillers, mycket pga den kvinnliga sången. Refrängen är omöjlig att värja sig emot och ett göttigt "Don't prey on me" gitarrsolo. Gillar denna låten som fan faktiskt. Resten av skivan är dock inte i närheten av nämnda låt. Tempot falnar och med det så tycker jag att det blir alldeles för mycket metal-feeling över alltihop. Även sången tycker jag blir släpigare och mer hårdrockig. Det känns nästan lite tillrättalagt, eller slätstruket om ni hellre vill. Ljudet är ju väldigt cleant och det hjälper säkert till att förstärka den känslan. Inledningslåten klarar sig igenom det filtret på grund av att det är en jävligt bra låt (tempot gör säkert sitt till med). Det låter väldigt mycket Z-TV över Wrong Band. Ni som är lite äldre fattar vad jag menar. "Collegepunk", finns det nåt som kallas så? Det är ett ord som kommer upp i mitt huvud. Det låter amerikanskt, och inte så "argt" som kanske var tanken? Vad vet jag? 1 låt av 4 gick hem hos Sjögren... Tredje låten är en GES cover förövrigt, men här med engelsk text. Jättekonstigt.

Young Rich And Pitiful - So She Said CDr

Young Rich And Pitiful från Borlänge har skickat hit en CDr med deras två senaste alster på som jag tror enbart är släppt digitalt. Kan inte erinra mig om att jag hört dom tidigare vilket ju är kul. Första låten "He's Got Everything" är en ganska tillbakalutad historia. Gitarrorienterad rock a'la USA sent 60-tal med influenser från psych/nuggets-banden. Men jag tycker det är lite för återhållsamt. Fan, öppna hi-haten och larma mer med gitarrerna! Mera MC5 och Stooges hade gjort låten gott. Den andra låten "So She Said" är lite rakare och låter lite mer som den tidiga USA punken, men ändå med fördel 60-40 rock. Dom gör det dock jävligt bra skall sägas och hade dom kommit 1996 istället då "actionrocken" var det coolaste som fanns så tror jag dom vevat tysklandsturneer flera gånger om året. Kan tänka mig mig att dom gör sig bäst live när både band och publik har fått sig några kalla innanför västen. Lite mera skrammel även på skiva så skulle jag gilla det betydligt mer än jag gör nu. Därmed inte sagt att det är dåligt. Testa Spotify för att lyssna själva.

Rawheads - s/t Kassett

Nytt släpp från Brus Tapes och Mosslik Tapes. Denna gången med Rawheads från Stockholm. 6 låtar ganska rak råpunk med kvinnlig vokalissa. På papperet borde det ju passa mig som handen i handsken, men jag måste säga att jag tycker det är ganska ljummet. Trots att det är ganska ettrigt riffat, bra fart, lite tempobyten osv. Tror att det kan bero bero på sången som i mina öron är otroligt enformig, den liksom startar och slutar i samma läge och däremellan så händer det inte mycket. Åtminstone jag hade uppskattat lite mer nyanser i sången. Svårt att skriva något om denna då den trots ett antal lyssningar går mig ganska obemärkt förbi, och det har liksom inte satt sig alls. Kanske jag som är tjurig bara, vem vet. För jag borde gilla detta, haha. Köp från brustapes@gmail.com eller mossliktapes@gmail.com 60 ex gjorda

Broken Ribs - Together We Stand Kassett

Ännu ett släpp  från C-33 Tapes, och denna gången med Kirunas Broken Ribs. Vet faktiskt inte om bandet är aktiva idag då denna inspelning är ifrån 2016. 8 låtar + ett intro är vad du får. Måste ju börja med att ge bandet en eloge för beskrivmingen av sig själva på sin facebooksida, "No metal, no funk, no fuk, just plain oldschool primitive hardcore punk". Dom kan sin punkhistoria :-)
Nu låter det ju inte smack som herrarna som först använde sig av delar av ovanstående beskrivning, men ändå. Här är det hardcore av den amerikanska skolan som spelas och det hämtas väl influenser både från den äldre och den lite senare skolan, läs 90-talet. Och jag tycker faktiskt att dom låter klart bäst i fyrtaktsdängorna där man kan skönja lite Poison Idea vibbar. 2-takts låtarna är jag inte lika förtjust i då jag föredrar betydligt mera fart om det ska vevas old school HC i 2-takt. Vill ha det ettrigare och rappare än vad Broken Ribs kör här, och mera "stop and go" partier. Men som sagt, 4-takts pannorna sitter där dom skall och framför allt "Forced to fight" är ju en riktig pärla, och tillsammans med "Misled majority" utgör dom kassettens toppar. Ömsom vin och vatten här alltså, men funkar helt okej när dom är som bäst. Köp ett fysiskt ex för 35 spänn av bolaget eller kör snålvarianten via bandcampsidan. 

Sluta Ljug - Kattguld Kassett

Helvete också!!! Inte nåt jävla neo-crust krångel... Det var det första jag tänkte när introt till "Öppet hat" drog igång. Första låten på kassetten med Sluta Ljug från Mariestad. Men det var bara ljug för när introt var över så vart där inte en anstymmelse till neo-crust. Tack för det. En fyra låtars kassett alltså som är släppt i 50ex (lika delar röda och vita) av C33-Tapes. Men Sluta Ljug gör det ändå inte helt enkelt för mig då 2 av låtarna fäster hyffsat,  medans dom andra 2 bara drar förbi utan att lämna några direkta avtryck. Tempot är ganska försiktigt med 4-takt alternativt långsam 2-takt och det låter lite 80-tal fast gjort 2020. Lite skitigare, lite mer dist och lite mer förbannat än det var då. Gillar ilskan i sången, hon låter genuint förbannad, men samtidigt så tycker jag det faller lite på fraseringarna på vissa ställen. Det upplevs lite hackigt på sina ställen, både på sången och i musiken. Det är väl i och för sig en parentes i sammanhanget då sådant brukar lösa sig med tiden. På plussidan hamnar också körerna, som jag tycker kunde ta mer plats. Som sagt, gillar dom 2 första låtarna bäst och mycket av det ligger i intensiteten som jag tycker tappas efter dom. Tredje låten som är en rätt monoton 4-taktare tycker jag håller musikaliskt, men det kunde varit så mycket bättre med ett annat sång arr. Det blir skitryckigt med så korta rader till det riffet tycker jag. Så ja, väldigt ljummet tycker jag. Visst finns det saker jag gillar med Sluta Ljug, men även en hel del jag inte tycker smäller så högt vilket tyvärr väger över hos mig. 

Tokyo Lungs - Soul Music + Kassett

 

Namnet James Domestic kanske klingar bekant hos några av er då han har/haft lite projekt ihop med Cimex gamle trumslagarpojke Charlie (Bring The Drones och Pi$$er). Plus då hans "egna" Domestics. Tokyo Lungs är ännu ett av hans projekt, denna gången tillsammans med en av dom andra tjommarna från Domestics. Jag hade helt missat dom tidigare så jag är jävligt glad att jag fick denna kassetten skickad till mig som innehåller deras LP "Soul Music" och deras självbetitlade 7''. Det landar på totalt 33 låtar vilket vid första anblicken verkade helt sinnessjukt. Vem fan pallar 33 låtar? Men där sket jag i det blå skåpet, för jag hann inte tröttna alls, utan var snarare sugen på att köra ett varv till på raken. Det är till 90% snabb, ettrig smattrande hardcore som det lät på andra sidan Atlanten för sisådär 25-30 år sedan. Fast med brittisk sång... Den är inte så ettrig som många USA band hade, utan lite mer UK82 om ni fattar vad jag menar. Det går alltså mestadels undan rätt bra med låtar runt minuten utan några större utsvävningar förutom lite "stop and go partier" och något fyrtaktsbreak instoppat här och där, precis som det ska vara. Men sedan kommer låtar som t.ex "Lockdown" som avslöjar deras ursprung. Ett föredömligt släpp som jag hoppas kan få fler att upptäcka bandet, och det för endast 20kr plus porto på det föredömliga kassettformatet. Släppt av Krimtänk-pojkera Jon och C-O på deras respektive Brus-Tapes och Esox Lucius vars adresser finns på massor av ställen här på bloggen. Bara att köpa och veva med näven! Och fan vad kul det är att hitta nya svinbra band.

Bombardment - The Sound Of War Kassett

Bombardment... Vilka jävla hjältar! Denna släpptes i endast 100 exemplar förra året av Blown Out Media, men har nu återsläppts av Brus Tapes och Mosslik Tapes. En kulturgärning av sällan skådat slag, då detta typ är facit hur det skall låta om man spelar käng. Inte helt oväntat då det är idel gamla rävar i bandet som kängat loss i gott och väl 25 år och tidigare roat sig i bl.a Diskonto, Discontrol, Anger Burning m.m m.m. Dischargeriffen står som spön i backen, D-takten sitter som en smäck, och sången är såklart dubbad på väl valda platser. Och basspelet är så jävla snyggt a'la Rainy så man hisnar. Skitkonstigt att inte fler basister anammat den typen av spelande då det enligt mig är lika förknippat med tidiga Discharge som D-takt. Men Robin sköter den biten fläckfritt (liksom Memphis i Giftgasattack). Det är egentligen bara löjligt att skriva mer om denna. Gillar du käng så gillar du detta, och det är tveksamt om det ens kommer komma något bättre släpp i år? Jag är tveksam. Lite medlemsbyten har det varit sedan detta spelades in, men tror inte det skall vara något problem inför framtida släpp. Bara att skaffa och spela sönder. Maila någon i familjen Engström/Pettersson på mossliktapes@gmail.com eller brustapes@gmail.com och kolla om det finns några kvar. 

Giftigt Avfall - Känsliga Varnare Tittas 7''

 Ny 7'' från ett av landets bästa råpunkband. Är ju bara att lyfta på hatten åt kreativiteten som aldrig verkar sina, och att det är totalt DIY från inspelning till släpp. Så jävla grymt jobbat. Låt och musikmässigt så är det deras utan tvekan mest strukturerade släpp, och även ljudmässigt så tror jag inte dom toppat detta på nåt tidigare släpp. Det handlar om råa, korta, primitiva jävla urladdningar! 11 stycken till antalet. Och det är fortfarande gjort med bägge fötter djupt nere i 80-tals geggan och dom lyckas verkligen med att låta som det lät för snart 40 år sedan. Gillar som fan att dom börjat köra mera 4-pannor, men det kan ju också ha med att göra att en del medlemsbyten gjorts och instrumenten hanteras betydligt bättre nu. Det som förr var totalt kaos får nu räknas som organiserat kaos. Något jag tyckte var synd för några släpp sedan, men nu lärt mig att uppskatta till fullo. Att dom nya gubbarna även backar upp Kängvall ibland med lite sång är ju pärla det med. Visst att det har varit lite manlig krydda på sången förr med, men aldrig så här bra. Nä den här skaffar ni alla från Siken, finns säkert kontaktadress eller köplänk på deras bandcamp. Dom är så jävla värda all support som finns. Även om du inte gillar dom rent musikaliskt, så om inte annat för deras hängivelse till DIY. Men nu säger jag det bara en gång till... Skaffa en basist för helvete! Det behövs mer än nånsin nu för drivets skull.

Terror 83 - Demo Kassett

Sydamerikansk punk med 80-tals vibbar på kassett. Sällan har väl detta format passat så klockrent som till Malmös Terror 83's debut. Att dom valt just 83 som tillägg till bandnamnet är tydligen för att det var året som den brasilianska samlingsplattan "Sub" kom ut,och den är otroligt viktig för detta bands existens. Och visst fan lyckas dom klockrent med sin i mina öron väldigt autentiska Sydamerika punk. Nu kommer detta låta negativt kanske, men dom har verkligen fått till allt. Knackiga trummor, "stelt'' spelade gitarrer och den karakteristiska plonkiga basen. Vet inte om jag skulle sträcka mig till att kalla det råpunk, men tendenserna finns ju där. Terror 83 kör dock inte på full gas rakt igenom, utan en hel del mid-tempo och fyrtaktare går att hitta bland dom 10 låtarna som återfinns på kassetten. 5 av dom är dock covers skall tilläggas. Där bränner dom av låtar signerade Psykoze, Mercenarias och Olho Seco klanderfritt. Dom egna 5 låtarn är helt i linje med coverlåtarna, och jag skulle vilja lägga till Colera bland influenserna som hörs. Sångerskan Rebecka gör ett enastående jobb bakom micken skall tilläggas, vilket ger en go kontrast till hur det ofta låter annars. Det blir liksom en till dimension av ilska när hon vrålar i. Tycker absolut att denna skall kollas upp på deras bandcamp, eller allra helst köp ett ex för 50 pix från Grönpeppar Records som är ett av tre bolag som ligger bakom, och hade vänligheten att skicka mig ett ex.

Vera Norea - Carnival Dreams LP/CD

Den här gången gör han det svårt för mig, Pelle på Second Class Kids. När han skickar mig en platta med Vera Norea att skriva om. Jag blir nämligen inte klok på den här skivan. Det finns lite (för mycket) av allt på den, allt i från pop till metall går att hitta här, toppat då med tivolimusik. Något som bara Henrik Berggren och i viss mån Lars Demian lyckats få att låta bra i mina öron. Här är det ju ett genomgående tema i både musik, titel och omslag. Men som sagt, så vet i fan om jag tycker det är så lyckat. Tycker att hela skivan är lite för radioskvalig och alldeles för clean i ljudet. Hur uppkäftig sången än är så tas udden ur den bort pga tidigare nämnda saker. En sak är jag dock klar över, och det är att hon har en jävligt behaglig röst att lyssna på. Hade varit mycket roligare med skitigare musik med lite mera attityd, och en mindre "metallig" trummis. Välarrangerat och en hel del snygga passager finns det att hitta på plattan, men i det stora hela så kan jag inte påstå att det är örongodis för mig hur gärna jag än vill. Det är alldeles för metalligt och i mitt tycke uddlöst för ju längre in i plattan jag kommer desto mindre lyssnar jag. Gillar sången, men det är nog allt tror jag. Absolut inget för Mask...

Madam Skam - 6 Låtar Om 6 MCD

En av två utgivningar som Grönpeppar Records släppte nyligen. Göteborgs Madam Skam, som jag själv hörde första gången på nämnda bolags samling "Ursäkta Röran vol 2". Jag var rätt likgiltig till låten dom hade med där, och det är väl inget jag ändrat min åsikt om efter att ha lyssnat igenom denna plattan några gånger. Jag gillar attityden och den frustrerade ärligheten hos bandet, men musikaliskt så ger det mig absolut nada. Deras new wave/postpunk låter i mina öron fruktansvärt enformigt och slött, och jag tappar det helt på vägen och låtarna flyter ihop i skallen på mig. Jag hoppas dock på ett långlivat Madam Skam och att dom tar en jävla plats i gubbscenen och bråkar runt lite. Bara för att inte jag gillar det alls, så tror jag att en hel del andra gör det. Band som Madam Skam behövs helt klart. Kolla in deras bandcamp eller köp ett ex för 50kr av Grönpeppar Records.

Mission & Väckelse # 12 Fanzine

Yes. Den outtröttlige konungen av konsekvens är tillbaka med ännu ett nummer av Mission & Väckelse, och jag känner mig precis så tillfreds som jag brukar efter en stunds egentid med detta zinet. Allt är som det ska. Med den enda skillnaden att Jon är lite gött gubbsur i ledaren denna gången, och fan vet om inte frågorna i vissa fall levlat upp ett snäpp. Jag gillar't. Idel pärlaband som intervjuas denna gången, och Bombardment är återigen värda ett extra plus pga formidabla svar. Nostalgitrippen är denna gången en gammal Byt Ben intervju med underskattade Krunch, och det är grym nivå på den. Men så var det rätt ofta i zine förr. Som vanligt väldigt informativa och välskrivna recensioner, samt Ulles bildkonst. Jag skulle gärna se lite fler gubbsura artiklar i framtida nummer från Jon nu när han har flåset uppe för att fullända missionen. Jag skulle gärna se en om att det så sällan är 30-frågors intervjuer med mäskrecept och favoritsupa nu för tiden. Och så vill jag önska en poster av baksidans "Jävelpolishittler" i # 13. Nej då skämt åsido så är det svinbra som vanligt, och jag gillar upplägget med täta utgivningar och lite tunnare tidning då allt känns mera up to date. missionochvackelse@gmail.com

Disbeat - Onödiga Människor Kassett

Vänner av nymodigheter göre sig inga besvär vad gäller att kolla upp denna kassett från Hässleholms(?) Disbeat som Brus-Tapes nu släppt på kassett. Sex låtar som enligt konvolutet skall vara inspelat redan 2009. För jag tror inte att det finns ett enda riff som inte är använt innan. Så är ju naturligtvis inte fallet, men det är känslan man får. Att man hört det förut. Nu behöver ju detta faktum inte vara till bandets nackdel, då originalitet inte ofta är att likställa med bra. Åtminstone inte i min bok. Jag gillar min käng/råpunk när den är gjord enligt konstens alla regler. Inget jävla krångel! Det tröskar liksom på i ett ganska gemytligt tempo, med dom sedvanliga stoppen och dubbeltjutarna på gitarren. Inget som direkt sticker ut, utan man känner sig ganska trygg i Disbeats sällskap. Dom gör det dom ska, varken mer eller mindre.Men uppfatta inte det jag skrivit nu som gnäll, för jag gillar det. Det är liksom bara så det är. Inget nytt under solen. Men vem fan väljer ett par nya stenhårda kängor när man har ett par redan ingångna man trivs i? Finns det mer inspelat undrar jag? Skaffa ett ex från Brus-Tapes genom brustapes@gmail.com , och köp då även senaste numret av Mission & Väckelse samtidigt. Bra där.
 

Planet Trash - 2020 LP

 

Planet Trash från Bollnäs har hållt på sedan 1994, men ändå flugit lågt under i alla fall min radar. Det enda jag kan komma på att jag hört med bandet är ifrån Äggets "Äggröran" som kom 1995, vilket ju är en stund sedan. Grymt kul att dom skickat hit sin sprillans nya LP, som var en mycket positiv överaskning för mig. Jag trodde att Planet Trash skulle vara mycket tralligare än dom är, och jag säger återigen att fan vad kul det är när man får sina förutfattade meningar bortsparkade. Jag får faktiskt lite samma vibbar av Planet Trash som jag får av min bandkollega Lennarts andra band, Kurt Olvars Rebeller. Det går inte riktigt att peta in dom i någon specifik genre, utan det plockas och blandas friskt från alla håll. Och resultatet blir liksom något så enkelt som snabb punk på svenska. Det är aggresivt utan att vara råpunk, samtidigt som det är melodiöst utan att vara tralligt. Rätt som det är i låten "Blodspår" så kommer en gitarrslinga som jag hajar till och tänker att det låter Perkele. Och på någon låt som ploppar Johan Johansson upp i huvudet, utan att det direkt låter som honom. Måste vara typen av sätt som låten är uppbyggd på eller nåt sånt. Och så håller det på. Det plockas från hela punkspannet och mals ner till att ändå låta Planet Trash. En schysst grej är låten " Försent" som sjungs av en Ylva, som även är med i fler låtar. Men denna sjunger hon hela låten själv och det blir en jäkligt melankolisk skön känsla i låten, tummen upp på den! Den är nog min favoritlåt på plattan tillsammans med inledande "Vill inte vara här" och "Alkad" som jag kan tänka mig blir en livefavorit framöver när det blir dags för sådant. Summan av kardemumman blir att jag gillar deras snabba svenska punk, och jag kommer definitivt plocka fram plattan igen. Inte på daglig basis, men vi är nog inte färdiga med varandra än.

V/A - Ursäkta Röran vol 2 "Vi Fick Fel Adress" CD

Ännu ett släpp i "Ursäkta röran" serien från pigga Grönpeppar Records. Vol 2 är det dags för nu i denna serie av samlingsplattor, och den stora skillnaden gentemot vol 1 är att denna även är släppt i fysiskt format i form av en CD i snajdigt digipack som kostar schyssta 60kr. Men som brukligt är vad som gäller Grönpeppar, så finns den även att lyssna på/köpa digitalt på deras bandcampsida. Jag gillar tanken med denna typen av plattor där man lyfter fram nutida aktiva punkband från i stort sett alla olika genrer som fötts ur punken. Men det är för min egen del också det som gör det hela lite mer komplicerat då det är precis lika stor spridning på genres som det är på kvaliteten av band. Eller kvalitet är väl kanske inte rätt ord att använda, då jag inte syftar på spelskicklighet och dyligt. Utan helt enkelt vad JAG tycker är bra. Alla dom medverkande banden syns ju på bilden av omslaget här ovan så det är ju bara att titta själva och se vad som finns att hitta. Alla banden medverkar med hittills , till dags dato, osläppta grejer och det är ju jäkligt kul. Och visst hittar även jag pärlor här. Kronofogden är ju gamla favoriter och dom gör ju sällan bort sig, och så är inte fallet nu heller. Rock'n'rolliga White Monkey gillar jag och tycker att dom påminner lite om Smooth & Greedy om någon minns dom? Last Climb öser på bra med sin ettriga hardcore. Men överlägset bäst på plattan är City Saints från Göteborg. Ingen aning om jag hört dom innan, och oklart om jag kommer jaga ihjäl mig efter deras egna grejer efter detta. Men river man av en av dom bästa punkrockdängorna som gjorts i Sverige och dessutom gör det tillsammans med originalsångaren vid micken, då är det liksom klappat och klart. Det är Perverts gamla dänga "Du e plast" som dammats av, och Blomgren gör en ju sällan besviken. Lika bra som originalet är den inte, men likväl 1.20 minuters njutning. Både toppar och en del djupa dalar som brukligt är vid denna typen av samlingar, men tycker det är ett kul projekt väl värt att supporta.
 

Exhausted Cocks - Destroy Music Kassett

 

Koklockegänget från Tanumshede är tillbaka med sitt tredje släpp. Ett gillade jag som fan, och ett var jag lite mera skeptisk till. Såg dom live i Mars förra året med, och det gillade jag skarpt. Bra promille både på mig och bandet, haha. Jävligt schyssta lirare med skall tilläggas. Denna gången är det en 11-låtars kassett som skickats hit för sågning, men den kan även avnjutas på Spotify för den som föredrar det. Det handlar åter igen om halmhattsinfluerad punkrock som jag skrivit i tidigare avhandlingar, men denna gången tycker jag mig även hitta lite sleaze-igare riff som letat sig in bland hängslebyxor och buskbollar. Det är liksom schysst jävla punkrock med en hel del attityd och inte alltid helt rumsrent. Detta stör mig dock inte det minsta då det kan vara rätt gött att få lite skit under naglarna ibland. Skulle varit jävligt fett med några snabbare låtar på kassetten, för nu är det fyrtakt rätt igenom. Tror dom skulle låta jäkligt bra med mera fart också, plus att det skulle bryta av bra. Men jag gillar absolut detta, ingen tvekan om det. Inledande "Waste of space", "Vote for me" och framför allt "Train to destruction" är given på sommarens blandband. Skaffa ett ex primitiv punkrock från Bohuslän du med, det svänger bra. Och enligt egna efterforskningar ännu bättre efter ett par kalla... exhaustedcocks@hotmail.com

De Pistolhoters - Det Är Bara Sanningen Som Svider 7''

 

Jag älskar allt med denna 7''! De Pistolhoters, sug på namnet en stund. Ofattbart bra bandnamn måste jag säga. 5 låtar innehåller 7'' som är inspelad redan 2009, men som nu släpps på vinyl av Angry Hudik. 5 låtars ren njutning, punk nåt så in i helvete! Det är uppkäftigt så det räcker och blir över, och De Pistolhoters visar att det går att vara svinförbannade i lite lägre hastigheter. Lo-fi punk från Hudiksvall(?) som är svåra att sätta fingret på vad gäller att jämföra med andra band, men det finns en hel del 80-tal a'la Massmedia och lite Huvudtvätt i soundet. Vad det är för folk med har jag ingen aning om då det är pseudonymer som gäller, men delad manlig kvinnlig sång höjer upp plattan ännu ett snäpp. Det är så jävla mycket attityd att hälften vore nog. Textrader som "Alfakassan era jävla as, jag ska spränga bort er. Ha fest i lågorna och supa hela dagen" får ju igång vilket trögstartat galej som helst. Jag tänker inte skriva mer om plattan, utan det är köptvång på denna. Skaffa från Angry Hudik på stört. Och finns det mer inspelat så släpp det pronto! 

Gamnacke # 5 Fanzine

 

Fläskigt är bara förnamnet på detta det 5:e numret av Gamnacke. Har varit kul att följa med från starten och se utvecklingen av det här, och jag tycker verkligen att det har peakat i dom senaste 2 numren.Framför allt så uppskattar jag den väldigt långe redaktörens uppriktighet och ärlighet i det han skriver. Det fjäskas inte för någon och det kängas ofta och mycket mot de egna leden. Layoutmässigt påminner det en del om Banka Bäver / Backlash tycker jag.  Eller ja, 90-talets klipp och klistra layout överlag. Intervjumässigt så är Bombardment i en klass för sig, jävligt underhållande. Zone Zero intervjun är också underhållande. Ett heavy metal band som höll på under 80-talet som beslutat sig för att dra igång igen. Synd att inte Blodskam intisen håller samma klass, men det går inte att klandra redaktör'n för. Sen finns där också recensioner av skivor / zines såklart, men även filmer och spelningar betas av (väldigt kort, men ändå). Samt då ett gäng artiklar/krönikor som är jävligt kul att läsa. Kanske för att jag känner igen mig själv rätt väl i hans gubbtjurighet? Bara att skaffa detta fetingzine för en ynka tjuga + porto från  herrskolios@gmail.com Tror detta är min favorit bland nu aktiva zines i Sverige, och det mycket pga tidigare nämnda gubbtjurighet. Hoppas på tätare utgivningar i framtiden. 

Spark Punx Forever # 1 Fanzine

 

Alex Päivät är tillbaka med ännu ett nytt zine. Vart han får sin energi till att göra alla dessa zines vet jag inte, men det hade varit gött att få låna lite. Jag har ju inte varit lika överväldigad över alla hans skapelser, men det dom har gemensamt är att dom är välskrivna och innehåller väldigt mycket info om vad det nu är som tas upp. Denna gången är det alltså ett zine om sparkar, eller sparkstöttingar som många väljer att kalla dom.Min relation till att sparka är väl inte så mycket mer än att föräldrarna hade ett par stycken som vi syskon drog runt på som sketongar när vintrarna kom. Jävligt kul hade vi, och om jag inte minns fel så vart det väl bara skrot kvar till slut av dom. Jävligt kul var det också att läsa igenom detta fanzine. Alex har med viss hjälp av andra fått ihop en massa kul fakta och historier om sparkens både historia och nutid, samt en hel del annat. Bl.a en "Sparkrapport från kustlandet", "Sparken och sparkskivorna", VM i sparkåkning, Röster om sparken, en intervju med ett tyskt HC band vid namn Spark m.m, m.m. Det är jävligt underhållande måste jag säga. Det är nästan alltid kul när folk brinner för något till 100% tycker jag. Och trots att en del är skrivet med glimten i ögat, så märker man att det är "ei leikki" i botten. Det är Cimex-allvar för att prata kängspråk. Hör av er till Alex och köp ett ex, det är en bra stunds tidsfördriv att ögna igenom detta zine. separatisten@riseup.net är det som gäller då. Up the sparks!

Brutala Jäveler - Likstank Kassett

 

En googling på Brutala Jäveler ger inte mycket, men jag vet så mycket i alla fall att det är två gubbar med Birdflesh anknytning. 5 låtar på drygt 4:30, så det är fort över. Men det är mycket angenäma minuter och inget utrymme för en massa utfyllnad och tjafs i musiken. Jag tycker att det låter jäkligt Göteborgskt 2000-tals käng/hc i grunden, och det har jag inget emot. Dom ettriga gitarrerna och snabba ackordsbytena samt att det kompas en hel del på ridecymbalen är väl det som gör att jag tänker som jag gör vad gäller soundet, och främst tänker denna sidan sekelskiftet som referens. Det finns även några korta grindexplosioner instoppade, och något stampigt jäkla breakdown parti när man vill skrika med och hytta med näven. Så trots den korta speltiden så hinns det med en hel del och känns varierat. Något jag inte alltid gillar, men här gör det sig bara bra. Förmodligen för att dom fattat grejen att man inte behöver göra grejer in absurdum. Underbart är kort! Jävligt välspelat och ljudet har inget i övrigt att önska så det här var en jävligt angenäm (för mig) ny bekantskap. Jag vill ha mer och gärna då på 7'' formatet. Brus Tapes som släppt och det är endast 50 ex gjorda. Så skaffa ett ex innan dom är väck, för det borde inte vara några bekymmer att bli av med. Bra skit som skaffas genom brustapes@gmail.com

Illin - Demo...n Kassett

Paul från utmärkta Honnör SS / Romantiker / Anti-Metafor /Fuzzy Glue Buzz m.m kör solo på denna 9 låtars kassett som Brus Tapes prånglat ut. Och här är det fan i mig nattsvart kan jag lova... Det är ju inte helt oväntat råpunk i botten, överstyrt och distat utav djävulen. Men här finns mycket mer att hitta. Långsamma gotiska passager, noise inslag, synthar, black metal. You name it. Toppat med Pauls hysteriska sång inbakat i det hela med ett schysst reverb på. Tyvärr måste jag dock säga att den klena ljudbilden tar lite udden ur det hela. Det här hade varit så jävla mycket bättre med en riktigt fet ljudmatta och en schysst mix för att få allt att komma fram som det skall , samt få lite tryck i skiten. Nu blir det lite väl grötigt på sina ställen och allt flyter ihop. Jag brukar sällan ha synpunkter på ljudet, men här hade det behövts panorerats/separerats och rensats lite. Låtarna i sig är annars jävligt bra och snyggt arrangerade. Den plockande odistade gitarren i "Ditt egna dråp" är ju svinsnygg, och det återkommer i flera låtar. Ibland får jag lite Martyrdöd vibbar, men det måste bero på att det är samma känslor jag får när jag lyssnar,  för musikaliskt är det inte speciellt likt alls. Mer än att båda är ganska genreöverskridande och använder samma typ av udda ackordsbyten och slingor. Ju mer jag lyssnar desto bättre blir det helt klart, men jag kommer fan inte förbi ljudet. Det är i risigaste laget tyvärr... brustapes@gmail.com är adressen för att skaffa ett ex. Testa, det kanske bara är jag som är för vek?
 

Mission & Väckelse # 11 Fanzine

 

Silverräven i Jönköping gör allt annat än ligger på latsidan. Släpper plattor, kassetter, vevar i Krimtänk, och fullkomligt sprutar ur sig nummer av detta fanzine. Lägg därtill jobb + familjeliv. Jag är grymt imponerad hur du får dygnet att räcka till? Hatten av , Jon. Jag är ju som bekant kanske en man som inte alltid är helt tillfreds med förändringar, så att dra igenom detta det elfte numret av zinet är som balsam för själen. Allt är nämligen precis som vanligt. Som man vant sig vid, och nästan förväntar sig att ett nytt nummer av Mission & Väckelse skall vara. Intervjuer med bra frågor, som ju ofta är synonymt med bra svar. Och så även här. Denna gången är Tjuvkoppla och Scared Earth utfrågade. Samt en kul grej med Rolf Revolt & Missbrukarna. Sedan ett gäng nummer tillbaka så har det ju återfunnits en grej kallad "Nostalgitrippen" som är en gammal intervju från 80.talet som publiceras igen. Förra numret var det en intervju med just Missbrukarna från 1986. Nu har Rolf fått samma frågor att svara på igen, 35 år senare. Plus att det avslutas med några helt nya frågor. "Nostalgitrippen" denna gången är en Kurt I Kuvös intervju från 1984. Ett band jag aldrig riktigt gillat, men ändå kul läsning. Recensionerna är som vanligt väldigt informativa och välskrivna, och som pricken över i:et så finns ett gäng av Ulles collage återigen med för allmän beskådan. Allt är alltså precis som vanligt. Och jag gillar det skarpt. Som vanligt. Skaffa ett ex från missionochvackelse@gmail.com och då passar ni även på att tjacka lite kassetter och skivor med. Bara be om en lista.

Deny / Chörnobyl - Split 7''

 

Split 7'' med två band från the mighty schlätta i väst, vilket också innebär att jag är mer eller mindre bekant med folk i båda banden. En del väldigt nära, men det har inte hindrat mig från att skriva om band förr. Så det är väl bara att köra tänker jag. Deny från Mariestad tar vi först, och deras tre låtar. Och deras "sing-along käng" är precis lika bra som jag vant mig vid. Det som ligger Deny i fatet är att jag tror att dom är ganska lättlyssnade och kan tilltala många som vanligtvis inte är så inne på denna typen av punk. Det är jävligt catchy, fast på ett bra sätt. En del körer och tempoväxlingar som kryddar upp manglet, och stundtals ganska melodiöst, utan att för den sakens skull bli lalligt eller jobbigt neo-crustigt. Lite som Victims eller sena Disfear om jag ska nämna något som ploppar upp i skallen. Men ni som går igång på rent hc/käng mangel, räds inte min recension. För egentligen är allt precis som vanligt med Deny. Jävligt bra alltså. Extra plus för svinsnyggt bas-spel. På andra sidan återfinns Chörnobyl från Falköping/Gbg, ett nytt projekt som jag sett fram emot att höra. Här handlar det mer om kängpunk som man är van att höra den när den kommer från Sverige. Det osar en hel del 90-tal om riffen, vilket ju är ett plus. Sången är väl det som mest talar om att det är från 2020 och inte 1995. Svårt att sätta fingret på vad det är, men det hörs... Då det är ett projektband så återfinns ju dom tre medlemmarna i andra band vanligtvis, men det här smäller betydligt högre i mina öron, vilket är kul. Inte mycket att säga om då det är både gött tryck och sväng i det. Inget krångel liksom. Vill höra mer av detta, och det snart. Samsläpp mellan ett gäng bolag, men antar att Flyktsoda är lättast att få fatt på. Otroligt snyggt omslag måste tilläggas också. En solid platta allt som allt som ni skaffar på stört.

M.I.D - Mata Inte Djuren LP/CD

M.I.D är här med ny platta, och med deras 10'' "Tills pengarna skiljer oss åt" i minnet så var inte suget stenhårt kan jag säga, då jag tyckte den var helt bedrövlig. Men det är ju gött när man blir överbevisad. Den här plattan innehåller faktiskt en hel del riktigt jävla bra låtar. Trots att det är Second Class Kids som släppt så vill jag inte slänga in M.I.D i trallfacket. Det vore att göra det lite väl enkelt. M.I.D är fan nästan lika delar metall och melodisk punk på svenska. Det riffas på utav helvete ibland, och inte helt oväntat så är det dom partierna jag tycker minst om. Men detta var helt klart en platta som växte ju fler gånger jag lyssnade. Den uberbröliga sången, dom dubbla bastrummorna, riffandet och dom allt som oftast dämpade gitarrerna föll liksom på plats. Och se på fan om inte melodierna och refrängerna satte sig dom med. Visst finns det bättre och sämre låtar, men jag är positivt överaskad av helheten. Tycker även att texterna ligger snäppet över vad som brukligt är när det gäller melodiös punk på svenska anno 2000-tal. Jag har dock fortfarande ganska svårt för M.I.D's cleana och komprimerade ljud. Fan upp med gitarrerna, och dämpa mindre och skramla mer. Samma med trummorna... Låt det ringa lite. Mera larmande överlag. Det tror jag hade varit för jävla gött. Det känns lite som det hålls tillbaka nu. Men allt som allt en platta som gick från att vara rätt trist vid första lyssningen till att växa sig rätt stark. Vissa av låtarna som t.ex "Tomten", "Fest" och "Skål" kommer definitivt att lyssnas på mången gång i framtiden. Som sagt, det är gött när ens förutfattade meningar får sig en törn.