Sverigesläpp på denna kassetten som släpptes av Brasilianska Brutal Alien Records förra året. 50 ex då, och 50 ex nu. Så hugg fort om ni vill ha ett ex. Om jag börjar då med
Detesto från Brasilien med den sympatiske Wallas på sång, som jag antar att många säkert har haft kontakt med, så tycker jag att dom harvar på rätt gött. Har vetat om dom i rätt många år men det har aldrig blivit av att lyssna. Deras sida innehåller 12 låtar och dom flesta av dom är släppta på diverse olika format tidigare, vilket jag inte ser som något hinder då det handlar om små upplagor runt om i världen. Det handlar om ganska tidstypisk råpunk som ibland sneglar lite åt det crustigare hållet, och då framför allt riffen som tar små avstickare ifrån dom inslagna vändorna och blir lite metalliska ibland. Utan att för den sakens skull låta metal, men jag antar att ni fattar vart jag vill komma. Gött delay på sången. Om man skall vara petig så är det väl egentligen inget som gör att Detesto sticker ut från mängden. Men jag väljer att vända på det då och fråga om man måste det? Så länge saker är bra så är dom anser jag. Sedan kanske det gör det en smula knivigare för Detesto att få folk att lyssna på just dom i djungeln av band. Men jag tycker absolut att dom är värda att kolla upp, speciellt om du är nyfiken på nutida Sydamerikansk punk. Eller om du helt enkelt bara är torsk på d.takts driven punk att veva näven till. Dischange och Varukers cover kanske lockar också? Kan tillägga att det låter som att vissa låtar "hackar" på tapen, men det har väl med mastern att göra antar jag. Över till
Defekt från Göteborg då. Ett band jag tidigare bara sett live en gång. Det var på Hygget för några år sedan och mitt (då alkoholpåverkade i och för sig) huvud vill minnas att det var bra. Men när jag satte på deras sida så lät det inte alls som jag kom ihåg det, hahaha. Jag kom ihåg det som snabbt och ettrigt men möttes av halvslö, på gränsen till growlig käng med slappt virvelljud osv. Ni vet den typen av käng när vi äldre gubbar/gummor står och gungar förnöjt med kroppen och då och då slänger upp en näve i luften? Tidslös svensk käng som skulle kunna vara inspelat 1994 likaväl som 2024, och det är ju sällan ett minus i min bok. Inget för den som letar efter något nytt och eget, men vem fan gör det? Extra push för Anna-Karins sång med som besitter en rejäl jävla dos pondus. Just det, Defektsidan innehåller 8 låtar. Stabil kassett som släppts av radarparet Mosslik Tapes / Brus Tapes i som jag tidigare sa endast 50 ex. mossliktapes@gmail.com eller brustapes@gmail.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar