The Past - You Are Fucked In The Head 10''

Senaste given från Grönpeppar Records är en 10'' med dom gamla rävarna i The Past som ju hängt med i evigheter. Första 7'' kom 1983, en helt fantastisk split med Zynthslakt. Den följdes upp av den lika fantastiska 7'' "U.S of C.C". Kom inte och säg att du fylleskrålat den på någon fest på det glada (?) 90-talet. Följande LP "In the future with The Past" är rätt duktigt lyssnad på den med. Plattorna som kommit efter där har jag också köpt, lyssnat en del på, men sedan inte gett dom så mycket speltid efter det. Jag har helt enkelt fastnat i dom gamla plattorna. Dom senare är inte dåliga på något sätt, men dom där andra 3 är liksom fast rotade i mig. Denna 10'' är inget undantag. Den är inte dålig alls. The Past låter liksom precis som man förväntar sig att dom skall låta. Det är 3 ackordspunk i ett jävla bra öldrickartempo. Det är melodiöst utan att bli lalligt. Det är inga musikaliska utsvävningar. Allt handlar om ett jäkla ös och oftast starka refränger. Precis som det alltid gjort. Visst finns det någon låt här och där av dom 12 som ryms på plattan som jag tycker drar ner lite, men så är det ju nästan alltid, så det kan jag leva med. Förutom den fruktansvärda skalåten "Do you really wanna live forever" som jag inte helt oväntat skyr som pesten, haha. Tror dock att inledande "No means no" är bandets argaste någonsin? Nästan otippat förbannad för att komma från dom, men jag gillar det skarpt. Gillar du The Past sen innan, så lär du ju gilla denna med. Och för er ungdomar som inte skrålat med i "U.S of C.C" eller "Teenage terrorists on dope" så är detta ett ypperligt tillfälle att upptäcka dom och deras cementerade sound. Ös och melodier byggda på 3 ackord utan lall. 
 

Sekunderna - Paradiset EP + 3 Version 2 Kassett

Esox Lucius har gjort en andra press av denna kassetten som som släpptes förra året i 40 ex. Omslaget är annorlunda och en låt är utbytt sedan senast. Nu finns "Måndag morgon" med som pianoversion, och "Division 1" har fått stryka på foten. Om detta är argument nog att köpa även denna är upp till dig, men missade du den förra kassetten då jävlar skaffar du denna på rot! Har inte mycket nytt att säga om Sekunderna mer än att jag tycker det är precis lika bra nu som jag gjorde förra gången. Slänger in vad jag skrev förra gången här nedan....

Satan, nu knakar det i råpunksfogarna kan jag lova... Jag är tokfast i Sekundernas poppunk. Är mig veterligen tidigare helt obekant med Umeås Sekunderna, tidigare under namnet Persona, tills jag hörde dom på "Hoten från underjorden". Då deras låt "Måndag morgon" drog igång så hajade jag till ordentligt. Dels för att den bröt av mot det andra, och dels för att det är en sjukt jävla bra låt. Detta är alltså deras EP "Paradiset" + 3 låtar från en EP dom släppte under namnet Persona, nu släppta på kassett av Esox Lucius. Och jag gillar deras poppunk (med fördel pop faktiskt) som är fylld med go stämsång och melankoliska gitarrer. Tycker faktiskt att varenda låt håller hög klass och jag är långt ifrån less när jag lyssnat klart. Tror faktiskt bara att det är Broder Daniel som fixat det innan när det gäller indie/pop/kalladetvadnivill. Nu låter väl inte Sekunderna som BD direkt, men då fattar ni lite mer kanske vad jag menar. Få band som når upp till BD, oavsett genre iofs. Haha, nog om dom, nu är det Sekunderna vi pratar om. Tycker absolut att ni ska kolla upp dom, även om ni inte brukar lyssna på den typen av musik. Det funkade ju på mig, och jag brukar vara jävligt bångstyrig. Dra iväg ett mail till krimtank@hotmail.com och fixa ett ex. Själv ska jag lyssna en vända till och jaga rätt på dom båda 7'' som är släppta av Luftslott Records. En LP skulle ju fan sitta som en keps med....

Skräp - Systemkallops CD

Jösses jävlar... Jag kastas bakåt i tiden och klockan blev 1993. Skräp från Örebro spelar trallpunk nåt så in i helvete, och då menar jag så som det lät i varenda replokal dom gyllene trallåren 93/94. Skål rimmas på alkohål, köer på konsum är helvetet på jorden, postnord är skit och politiker skall mördas. Nostalgimätaren slår i bött! Till skillnad från hur det som idag definieras som trallpunk låter, så är det här helt befriat från den amerikanska tråkpunken a'la Fat Wreck och "whö-ööö-ööö-ööö" körer. Här är det hes sång som ibland ligger på gränsen, stämmor på det och molliga gitarrslingor. Det är inte helt fläckfritt spelat precis som sig bör, och enligt mig så är det bara ett plus som får en gammel gubbe att bli sådär löjligt nostalgisk. Ska ju säga att när jag är på låt 8-9 någonstans så har jag fått trallpunk så det räcker på ett bra tag och dom sista låtarna är bara en transportsträcka till slutet. Som tyvärr är den obligatoriska "roliga'' låten som ALLA trallbanden då hade med på sina kassetter/skivor (även mitt band, så jag är inte ett dugg bättre själv, haha). När nostalgin lagt sig och jag lyssnar igen så tycker jag ändå att det är jävligt kul att dom låter som dom gör och kör traditionell svensk trallpunk som det lät förr och inte har VM i många riff i samma låt och brötiga hockeykörer. Fokuset försvinner dock snabbare ju fler gånger jag lyssnar. Det blir en tumme upp från mig, men plattan är alldeles för lång för att den andra tummen åker med. Släppt av J.Terrac Records och du når bandet på hej@skrap.info 

Wallrides - Two First EP's Kassett

Ännu mer från Esox Lucius. Produktiviteten på denna man är helt bisarr. Denna gången är det Wallrides från Örnsköldsvik som fått se sina två EP's återutgivna på det eminenta kassettformatet. Båda två är inspelade 2010 så dom har några år på nacken. Det är dock helt ointressant, för Wallrides hardcore skulle lika gärna kunnat kommit redan 1984. Med det sagt så har ni ju redan fått en fingervisning om hur det låter. Mina kunskaper om den tidiga amerikanska hardcoren är kraftigt begränsad så ta det jag skriver med en nypa salt, men visst fan finns det mycket Minor Threat och Black Flag i det här? Finns säkert 63 band som är mer relevanta, men inte i min skivhylla. Stop and go hardcore som kör mer på vilja och kraft än på finlir. Gillar ljudet och speciellt då gitarren som låter jävligt 80-tal med väldigt begränsad dist och fladdrigt spelad. När dom gasar på ordentligt så har dom mig med på noterna och man blir ju sugen på att slamma runt i vardagsrummet, men tyvärr (för min del då) så släpper dom ju på gasen ibland och kör lite för stilen klassiska tempoväxlingar med pukrullningar/bas sing-a-long partier. Något jag aldrig riktigt uppskattat till fullo. Hälften så många låtar och fullt ställ rätt igenom och jag hade älskat dom rakt av. Något jag är säker på att många gör. Gillar du HC a'la 80-tal från andra sidan pölen så gillar du detta och ett köp är givet. krimtank@hotmail.com som vanligt. 

Hälsningar Från Östergötland / Halland / Västergötland Kassett(er)

Inte mindre än 3 nya kassetter i serien "Hälsningar Från'' har kommit sedan jag skrev om den första, som var Småland. Nu har turen kommit till Östergötland, Halland och mitt eget Västergötland. Det är en helt briljant ide' ifrån hyperaktiva Esox Lucius Tapes, och jag hoppas att C-O hänger i. Att recensera detta tilltag känns nästan fånigt tycker jag. Det känns så jävla självklart att skaffa dessa. Det är skitkul att botanisera bland alla banden och upptäcka nytt, bli påmind om vissa (både positivt och negativt), och framför allt för en "det var bättre förr" gubbe som mig själv slås av hur jävla mycket band det finns där ute. Jag har ju tjatat massor av gånger vilken betydelse samlingskassetter haft för mig själv, då massor av banden jag upptäckte för 30+ år sedan var på just samlingskassetter. Och dessa tror jag även kommer att bli ett kul tidsdokument när dom plockas upp av en yngre generation x antal år framåt i tiden. Jag vet att i dessa soundcloud tider så finns musiken bara ett knapptryck bort, och det är bara att gilla läget. Men fan vad mycket roligare det är när man får det paketerat såhär. Det går liksom inte att jämföra. Det enda negativa jag har att säga, och det har jag sagt förr, är att jag tycker man kunde ha med kontaktinfo till både band och bolaget själva. Jag VET att allt går att hitta en googling bort, men jag tycker ändå att det skall finnas med. En skitsak i sammanhanget dock då jag är helt såld på den här kassettserien. Band och grejer tänker jag inte ens nämna, men det spänner över nästan alla stilar du hittar inom ''punkens ramar'' och jag garanterar att du upptäcker ett helt gäng nya band som du kommer köpa grejer ifrån sedan pga dessa kassetter. Dra ett mail till krimtank@hotmail.com och kolla vilka som finns kvar och vad som är på gång. Kudos C-O för allt ditt jobb du gör!

Belmondo - s/t 3''CD

Tips från coachen (ingen regelrätt recension). Belmondo från Göteborg. Får inte missas... Ett jävla punkrock/hardcorestök med folk som är med eller har varit med i elitband som t.ex H-Squad och Selkäsauna. Hör av er till belmondopunk@gmail.com för att fixa ett ex innan dom tar slut. En massa fickljumna bärs och Belmondo i spelar'n så är kvällen i hamn.

Second Class Kids Magazine #1 + CD

Sjukt produktiva Second Class Kids Records har nu även prånglat ut ett fanzine med samma namn. Det skickas med gratis om man beställer från bolaget, men det kanske går att tjata till sig ett ex mot portokostnad eller en billig peng. Ni får helt enkelt kontakta Pelle och fråga. Tidningen är snygg och prydlig och proffsigt tryckt. Påminner lite om Street Music FC och Terror Pop om någon minns dom. Att det är lite tunt går liksom inte att argumentera emot då det kostar 0 kronor, så det är inget att hänga upp sig på. Dessutom är sidorna väl utnyttjade. Innehållsmässigt så är det som ni säkert förstått enbart band som ligger på bolaget. Det är dock inte Pelle som stått för intervjuandet utan det har han överlåtit åt Micke Ström och Rille Bengtsson, båda gamla fanzinerävar. Bra frågor genererar bra svar, så även om jag inte är överförtjust i banden i fråga så läser jag igenom det med hyffsad behållning. Det medföljer även en CD med 18 band/låtar så är du nyfiken på bolaget så är det lätt värt det. Eller om trallpunk är det absolut bästa du vet. 

Lastkaj 14 / Fruktansvärld - Pengarna eller livet CD

Nu vet jag inte om det är för att jag lyssnat på mer trallpunk dom senaste 2 veckorna än jag brukar göra på helt år (känns det som), men jag kan inte för allt i världen förstå att det är samma band som jag skrev enbart positiva ordalag om för några dagar sedan... Har ju inte varit överförtjust i Lastkaj 14 förr, men "Plan B" miniCD'n gillade jag ju. Deras 7 låtar här lämnar mig sittande som ett jävla ufo. Är det samma band som på tidigare nämnda platta? Det här är ju (ursäkta mig) total katastrof. Jag fattar ingenting, haha. Det är rörigt utav bara helvete då det ska hinnas med 42 olika saker, helst samtidigt, i vissa låtar. Och så lite blås på det... Det är säkert nytänk och skaparglädje på hög nivå, men det slutar (enligt min högst personliga åsikt då) med pannkaka de'luxe. Fruktansvärld från Gävle bidrar med 7 låtar dom med och det handlar om trallpunk, varken mer eller mindre. Och det räcker för att vinna matchen mot splitkamraterna. Det låter en hel del nutida Asta Kask om dom tycker jag, lite snällare kanske. Sången påminner väldigt mycket om Bontas sätt att frasera. Svårt att hitta något nytt att skriva för att beskriva dom, haha. Det är ju liksom trallpunk enligt konstens alla regler... Framfört precis som det skall framföras. Men jämfört med Lastkajs bidrag till denna split så är det helt fantastiskt. Second Class Kids som släpper.

The Mickerz - Spelar det nån roll om jag är ful? CD

Blev ju faktiskt lite nyfiken på The Mickerz när jag plockade upp den ur paketet från Second Class Kids, när jag såg att det var gamle Mart som skötte bas, trummor och körsång. Jag håller dom 3 Total Egon 7'' och DLK fram till och med "Tomat" otroligt högt. Föga förvånande så når ju inte The Mickerz ens nästan sådana höjder, men det är ju inte många som gör å andra sidan. Visst fan finns det ett gäng bra låtar och refränger som sätter sig, så dom är ju med i matchen helt klart. Personligen så har jag som så ofta när det gäller denna formen av punk lite svårt för sången som blir väldigt ljus och gäll på sina ställen. Det i kombination med x antal gitarrsolon som vägrar ta slut, gör att 12 låtar blir i mesta laget för mig. Det skall dock sägas att plattan blev bättre när man kört den några gånger och skallen kopplade ihop med tidigare lyssningar. Otrolig tuggummieffekt på vissa av refrängerna som sagt. Sedan finns det låtar som inte alls håller måttet enligt mig, men nu fokuserar vi på det positiva för ovanlighetens skull. En 4 låtars 7'' med deras trall/melodiösa punk hade varit lagom för mig. Men jag säger som jag oftast gör om Pelles släpp, att är du såld på svensk melodiös snabb punk så gillar du förmodligen detta. 

Mission Och Väckelse # 13 Fanzine

Bästa numret hittills då Jon äntligen börjat med kvallefrågor som favoritsupa! Det är sådant man vill veta. Vem bryr sig om sättning, diskografi eller hur länge banden har hållt på å harvat runt?  Det är procenten som är det viktiga!
Jag gillar att Jon på ledarsidan börjat vädra sina åsikter om olika saker inom punken, och denna gången har turen kommit till den något tveksamma affärside'n som en del bolag kört igång med att betala för en jävla massa testpressar och sedan göra specialomslag till dessa och sälja dyrt, innan den egentliga plattan kommit. Något jag personligen är ganska obrydd gentemot. Men aldrig övervägt att köpa heller å andra sidan. Skulle vilja se fler typ kolumner eller artiklar om olika ämnen i zinet, hade vart kul att läsa. Mission & Väckelse i övrigt är precis som jag vill ha det. Bra frågor som ofta genererar bra svar, Ulles klipp å klistra collage, och dom alltid engagerande, ärliga och välskrivna recensionerna. Jag gillar spridningen på intervjuande band som spänner över flera typer av punk + en intervju med mannen bakom Hunden som vägrade dö. Ett zine jag personligen inte är något större fan av, men formidabla svar plus att redaktören verkar vara en hyvens kis gör den väldigt intressant och informativ. Det enda jag inte gillar är typsnittet som används på ledarsidan, men det är nog gubbaögonens fel som inte längre är 100% pålitliga, haha. Bara att köpa från missionochvackelse@gmail.com

Lastkaj 14 - Plan B 12''/MCD

Dagen är kommen som jag inte trodde skulle komma. Jag har fixat mig igenom en hel platta med Lastkaj 14 utan att få knutar på nerverna eller ofrivilliga svettningar.Nu har ju i och för sig "Plan B" bara 6 låtar på sig, men ändå. Jag har ju inte varit speciellt imponerad av dom tidigare släppen jag fått till mig, men Pelle på Second Class Kids har envist fortsatt att skicka hit deras plattor. Och nu till slut så får jag ge vika lite grann. Får för mig att det är jävligt mycket tidiga (2 första plattorna) DLK i riffen och sångslingorna. Ibland kan jag nästan höra Marts stämma. Det är som vanligt snortight framfört och det ligger nog en hel del jobb bakom arrangemangen. Visst blåser det på utav fan ibland, men jag tycker faktiskt dom låter bäst när tempot hålls nere, och det inte låter så mycket som det gjorde på andra sidan pölen (Epitaph, Fat Wreck osv) men alla dessa synkoper och lager av stämmor. Den lite nakna och vemodiga "Det är inte jag" har jag fastnat som fan för, samt inledande titellåten. Jag är nog nästan beredd att säga som jag sa om Slaveriets debut LP, att det är den "bästa trall/melodiösa plattan på svenska sedan 1995". Men bara nästan. För jag måste ha någon hang-up eller? Ja det har jag. Jag tycker att den manliga sången tenderar att bli något gnällig ibland. Inte "Ulke-gnällig", utan bara gnällig. Hur som så är det en överaskande bra platta. Det är väldigt sällan jag säger det om denna typ av punk som kommit efter 1995.
 

Elvira Bira - Vispunk CD

Grönpeppar Records fortsätter att ge ut plattor i rask takt, och det är ju skitkul när det ploppar upp nya små bolag och att det funkar. Nu har turen kommit till Elvira Bira och deras platta "Vispunk", vars första upplaga tog slut i ett nafs men är nu pressad på nytt. Förra recensionen handlade ju också om visor, och den gillade jag som fasen. Det här ger mig dock inte mycket alls. Om titeln är genrebeskrivande för hur vispunk låter, så gillar jag inte vispunk. I min bok så har detta inte mycket med visor att göra alls. Jag hänger förmodligen upp mig på titeln mer än nödvändigt, men jag kan inte släppa det. Visst finns det någon låt här och där som jag tycker i alla fall låter okej, men det beror på Mathildas sång och dom schyssta texterna. Musikaliskt så låter det alltifrån ett Bulgariskt tivoli till ska/reaggae med inslag av både Irland och Tysk ompa-ompa. Det spretar satan och omväxling förnöjer verkligen inte här... Nej det här gillar inte den puritanske surgubben alls. Kan ju tillägga att det låter bättre på svenska än engelska då det blandas mellan dessa språk.
 

Rick Titrö & Kärleksministeriet - Laglös CD

En platta visor, kan det vara något? Ja det kan det absolut vara. Jävlar vad jag gillar Rick Titrö & Kärleksministeriet och deras "Laglös" som jag fått på CD, men som till min och er glädje även kommer att släppas på vinyl inom kort. Här hittar jag inslag från allt jag gillar ifrån denna genre, och hör både tidiga Stefan Sundström (när han körde med Apache), Lars Demian och även lite Traste Lindens Kvintett. Har även några gamla demos med Lars A Johansson som också kan nämnas bland "influenser". Det känns billigt att jämföra med dessa kanske, men jag är rätt begränsad vad gäller visor och får ju jämföra med det jag känner till. Tycker dock tidigare nämnda är jävligt bra, och jag tycker även detta är jävligt bra. Och den skånska dialekten sitter som en smäck. Plattan och låtarna känns jävligt genomarbetade och snyggt framförda. Emellanåt är det ganska många som slåss om uppmärksamheten, men allt är tyglat och återhållsamt och inget tar fokus från något annat. Nej sammanfattningsvis så blir betyget från mig mycket bra, och det ät en platta som kommer att spelas mycket i framtiden. Bara att kolla in om du vill testa något utanför det som vanligtvis skrivs om här. Även den garvade viskännaren rekommenderas att skaffa plattan. 

Wrong Band - Let's Go! 7''

Wrong Band från Stockholm är ett band som verkligen synts på olika sociala medier det senaste halvåret där man verkligen spridit namnet. Kändes nästan lite konstigt med tanke på att det då inte fanns en enda låt att lyssna på. Men det funkade uppenbarligen för här är nu deras debut 7'' släppt av Grönpeppar Records. Jag fick en låt skickad till mig för ett tag sedan via mailen, som jag tänkte att jag skummar igenom den så är det gjort. Det var låten "Roadtrip" som även inleder plattan. Och det är den överlägset bäst på denna 4-låtars giv. Där finns ett driv som påminner mig om Bad Religions korsat med lite Distillers, mycket pga den kvinnliga sången. Refrängen är omöjlig att värja sig emot och ett göttigt "Don't prey on me" gitarrsolo. Gillar denna låten som fan faktiskt. Resten av skivan är dock inte i närheten av nämnda låt. Tempot falnar och med det så tycker jag att det blir alldeles för mycket metal-feeling över alltihop. Även sången tycker jag blir släpigare och mer hårdrockig. Det känns nästan lite tillrättalagt, eller slätstruket om ni hellre vill. Ljudet är ju väldigt cleant och det hjälper säkert till att förstärka den känslan. Inledningslåten klarar sig igenom det filtret på grund av att det är en jävligt bra låt (tempot gör säkert sitt till med). Det låter väldigt mycket Z-TV över Wrong Band. Ni som är lite äldre fattar vad jag menar. "Collegepunk", finns det nåt som kallas så? Det är ett ord som kommer upp i mitt huvud. Det låter amerikanskt, och inte så "argt" som kanske var tanken? Vad vet jag? 1 låt av 4 gick hem hos Sjögren... Tredje låten är en GES cover förövrigt, men här med engelsk text. Jättekonstigt.

Young Rich And Pitiful - So She Said CDr

Young Rich And Pitiful från Borlänge har skickat hit en CDr med deras två senaste alster på som jag tror enbart är släppt digitalt. Kan inte erinra mig om att jag hört dom tidigare vilket ju är kul. Första låten "He's Got Everything" är en ganska tillbakalutad historia. Gitarrorienterad rock a'la USA sent 60-tal med influenser från psych/nuggets-banden. Men jag tycker det är lite för återhållsamt. Fan, öppna hi-haten och larma mer med gitarrerna! Mera MC5 och Stooges hade gjort låten gott. Den andra låten "So She Said" är lite rakare och låter lite mer som den tidiga USA punken, men ändå med fördel 60-40 rock. Dom gör det dock jävligt bra skall sägas och hade dom kommit 1996 istället då "actionrocken" var det coolaste som fanns så tror jag dom vevat tysklandsturneer flera gånger om året. Kan tänka mig mig att dom gör sig bäst live när både band och publik har fått sig några kalla innanför västen. Lite mera skrammel även på skiva så skulle jag gilla det betydligt mer än jag gör nu. Därmed inte sagt att det är dåligt. Testa Spotify för att lyssna själva.

Rawheads - s/t Kassett

Nytt släpp från Brus Tapes och Mosslik Tapes. Denna gången med Rawheads från Stockholm. 6 låtar ganska rak råpunk med kvinnlig vokalissa. På papperet borde det ju passa mig som handen i handsken, men jag måste säga att jag tycker det är ganska ljummet. Trots att det är ganska ettrigt riffat, bra fart, lite tempobyten osv. Tror att det kan bero bero på sången som i mina öron är otroligt enformig, den liksom startar och slutar i samma läge och däremellan så händer det inte mycket. Åtminstone jag hade uppskattat lite mer nyanser i sången. Svårt att skriva något om denna då den trots ett antal lyssningar går mig ganska obemärkt förbi, och det har liksom inte satt sig alls. Kanske jag som är tjurig bara, vem vet. För jag borde gilla detta, haha. Köp från brustapes@gmail.com eller mossliktapes@gmail.com 60 ex gjorda

Broken Ribs - Together We Stand Kassett

Ännu ett släpp  från C-33 Tapes, och denna gången med Kirunas Broken Ribs. Vet faktiskt inte om bandet är aktiva idag då denna inspelning är ifrån 2016. 8 låtar + ett intro är vad du får. Måste ju börja med att ge bandet en eloge för beskrivmingen av sig själva på sin facebooksida, "No metal, no funk, no fuk, just plain oldschool primitive hardcore punk". Dom kan sin punkhistoria :-)
Nu låter det ju inte smack som herrarna som först använde sig av delar av ovanstående beskrivning, men ändå. Här är det hardcore av den amerikanska skolan som spelas och det hämtas väl influenser både från den äldre och den lite senare skolan, läs 90-talet. Och jag tycker faktiskt att dom låter klart bäst i fyrtaktsdängorna där man kan skönja lite Poison Idea vibbar. 2-takts låtarna är jag inte lika förtjust i då jag föredrar betydligt mera fart om det ska vevas old school HC i 2-takt. Vill ha det ettrigare och rappare än vad Broken Ribs kör här, och mera "stop and go" partier. Men som sagt, 4-takts pannorna sitter där dom skall och framför allt "Forced to fight" är ju en riktig pärla, och tillsammans med "Misled majority" utgör dom kassettens toppar. Ömsom vin och vatten här alltså, men funkar helt okej när dom är som bäst. Köp ett fysiskt ex för 35 spänn av bolaget eller kör snålvarianten via bandcampsidan. 

Sluta Ljug - Kattguld Kassett

Helvete också!!! Inte nåt jävla neo-crust krångel... Det var det första jag tänkte när introt till "Öppet hat" drog igång. Första låten på kassetten med Sluta Ljug från Mariestad. Men det var bara ljug för när introt var över så vart där inte en anstymmelse till neo-crust. Tack för det. En fyra låtars kassett alltså som är släppt i 50ex (lika delar röda och vita) av C33-Tapes. Men Sluta Ljug gör det ändå inte helt enkelt för mig då 2 av låtarna fäster hyffsat,  medans dom andra 2 bara drar förbi utan att lämna några direkta avtryck. Tempot är ganska försiktigt med 4-takt alternativt långsam 2-takt och det låter lite 80-tal fast gjort 2020. Lite skitigare, lite mer dist och lite mer förbannat än det var då. Gillar ilskan i sången, hon låter genuint förbannad, men samtidigt så tycker jag det faller lite på fraseringarna på vissa ställen. Det upplevs lite hackigt på sina ställen, både på sången och i musiken. Det är väl i och för sig en parentes i sammanhanget då sådant brukar lösa sig med tiden. På plussidan hamnar också körerna, som jag tycker kunde ta mer plats. Som sagt, gillar dom 2 första låtarna bäst och mycket av det ligger i intensiteten som jag tycker tappas efter dom. Tredje låten som är en rätt monoton 4-taktare tycker jag håller musikaliskt, men det kunde varit så mycket bättre med ett annat sång arr. Det blir skitryckigt med så korta rader till det riffet tycker jag. Så ja, väldigt ljummet tycker jag. Visst finns det saker jag gillar med Sluta Ljug, men även en hel del jag inte tycker smäller så högt vilket tyvärr väger över hos mig. 

Tokyo Lungs - Soul Music + Kassett

 

Namnet James Domestic kanske klingar bekant hos några av er då han har/haft lite projekt ihop med Cimex gamle trumslagarpojke Charlie (Bring The Drones och Pi$$er). Plus då hans "egna" Domestics. Tokyo Lungs är ännu ett av hans projekt, denna gången tillsammans med en av dom andra tjommarna från Domestics. Jag hade helt missat dom tidigare så jag är jävligt glad att jag fick denna kassetten skickad till mig som innehåller deras LP "Soul Music" och deras självbetitlade 7''. Det landar på totalt 33 låtar vilket vid första anblicken verkade helt sinnessjukt. Vem fan pallar 33 låtar? Men där sket jag i det blå skåpet, för jag hann inte tröttna alls, utan var snarare sugen på att köra ett varv till på raken. Det är till 90% snabb, ettrig smattrande hardcore som det lät på andra sidan Atlanten för sisådär 25-30 år sedan. Fast med brittisk sång... Den är inte så ettrig som många USA band hade, utan lite mer UK82 om ni fattar vad jag menar. Det går alltså mestadels undan rätt bra med låtar runt minuten utan några större utsvävningar förutom lite "stop and go partier" och något fyrtaktsbreak instoppat här och där, precis som det ska vara. Men sedan kommer låtar som t.ex "Lockdown" som avslöjar deras ursprung. Ett föredömligt släpp som jag hoppas kan få fler att upptäcka bandet, och det för endast 20kr plus porto på det föredömliga kassettformatet. Släppt av Krimtänk-pojkera Jon och C-O på deras respektive Brus-Tapes och Esox Lucius vars adresser finns på massor av ställen här på bloggen. Bara att köpa och veva med näven! Och fan vad kul det är att hitta nya svinbra band.

Bombardment - The Sound Of War Kassett

Bombardment... Vilka jävla hjältar! Denna släpptes i endast 100 exemplar förra året av Blown Out Media, men har nu återsläppts av Brus Tapes och Mosslik Tapes. En kulturgärning av sällan skådat slag, då detta typ är facit hur det skall låta om man spelar käng. Inte helt oväntat då det är idel gamla rävar i bandet som kängat loss i gott och väl 25 år och tidigare roat sig i bl.a Diskonto, Discontrol, Anger Burning m.m m.m. Dischargeriffen står som spön i backen, D-takten sitter som en smäck, och sången är såklart dubbad på väl valda platser. Och basspelet är så jävla snyggt a'la Rainy så man hisnar. Skitkonstigt att inte fler basister anammat den typen av spelande då det enligt mig är lika förknippat med tidiga Discharge som D-takt. Men Robin sköter den biten fläckfritt (liksom Memphis i Giftgasattack). Det är egentligen bara löjligt att skriva mer om denna. Gillar du käng så gillar du detta, och det är tveksamt om det ens kommer komma något bättre släpp i år? Jag är tveksam. Lite medlemsbyten har det varit sedan detta spelades in, men tror inte det skall vara något problem inför framtida släpp. Bara att skaffa och spela sönder. Maila någon i familjen Engström/Pettersson på mossliktapes@gmail.com eller brustapes@gmail.com och kolla om det finns några kvar.