Krigsmaskinen Warvictims är tillbaka med sin 4:e fullängdsattack (samlingar ej inräknat) kallad ”Domedagen”. Skitsnyggt omslag och svincool vit vinyl, finns naturligtvis i svart också för den som föredrar det. Att komma med nåt nytt att skriva vad gäller Warvictims efter att recenserat inte mindre än 11 tidigare släpp är som ni förstår omöjligt… Dom fortsätter på den väl innötta formulan med käng a’la 95 med texter konsekvent om lemlästade barn, bomber, ruiner och…ja vad fan, krig helt enkelt och allt vad det innebär. Och jag älskar varje jävla sekund av det. Efter så många släpp och alla timmar jag tillbringat med Warvictims på spelaren, så är jag fortfarande helt fascinerad av hur jävla bra dom är. Och att det aldrig blir tråkigt eller rutinmässigt framfört. Kan nån förklara detta? Till och med gitarrsolona sitter som en smäck och det händer ju väldigt sällan då dom ofta är för långa innan dom knappt börjat. Lika bra som split 12’’ med Flyblown är den inte, men det är ju å andra sidan snudd på omöjligt då den ju nästan är den ultimata kängplattan. Men det är som vanligt bara att köpa denna med… Du behöver den. Kommer på CD inom kort för den som hellre vill ha det, men då är det en låt mindre än på LP’n.Back from the dead... Precis som förut men äldre och slöare. Kliar för mycket i klåfingrarna igen. Vill ni ha något recenserat så är det bara att höra av sig. Kommer dock ENBART recensera fysiska skivor/kassetter/zines , så ni behöver inte ens bemöda er med att skicka länkar till era digitala släpp. Detta är inte för att verka dryg, utan för att tiden finns helt enkelt inte. Adress och grejer finns i högerspalten en bit ner. Och kolla gärna in dom andra grejerna som är länkade här till höger.
onsdag 9 december 2009
Warvictims - Domedagen LP
Krigsmaskinen Warvictims är tillbaka med sin 4:e fullängdsattack (samlingar ej inräknat) kallad ”Domedagen”. Skitsnyggt omslag och svincool vit vinyl, finns naturligtvis i svart också för den som föredrar det. Att komma med nåt nytt att skriva vad gäller Warvictims efter att recenserat inte mindre än 11 tidigare släpp är som ni förstår omöjligt… Dom fortsätter på den väl innötta formulan med käng a’la 95 med texter konsekvent om lemlästade barn, bomber, ruiner och…ja vad fan, krig helt enkelt och allt vad det innebär. Och jag älskar varje jävla sekund av det. Efter så många släpp och alla timmar jag tillbringat med Warvictims på spelaren, så är jag fortfarande helt fascinerad av hur jävla bra dom är. Och att det aldrig blir tråkigt eller rutinmässigt framfört. Kan nån förklara detta? Till och med gitarrsolona sitter som en smäck och det händer ju väldigt sällan då dom ofta är för långa innan dom knappt börjat. Lika bra som split 12’’ med Flyblown är den inte, men det är ju å andra sidan snudd på omöjligt då den ju nästan är den ultimata kängplattan. Men det är som vanligt bara att köpa denna med… Du behöver den. Kommer på CD inom kort för den som hellre vill ha det, men då är det en låt mindre än på LP’n.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
hehe, kul du gillade plattan!
SvaraRadera/Jocke A
Det måste kommit som en jävla chock för dig/er va? Med tanke på vad jag skrivit om er tidigare... Jag är lite smygkär i er :-)
SvaraRaderanja, men man vet ju aldrig. allt vi gör kanske inte är bra... svårt att avgöra sånt där när man själv är med.
SvaraRadera/Jocke A