Damp ner en CDr med ett för mig helt okänt band från Eskilstuna vid namn
Avund. Eller ja, band och band, två man kanske är lite klent för att kallas ett band. Att smälla in Avund i ett fack, är mer än jag klarar av, men blackmetal influerad punk, eller punk influerad black metal går väl att säga om man inte vill krångla för mycket och hårklyva. 8 låtar som faktiskt håller jämngod hög kvalitet rakt igenom dom cirka 35 minuterna. Dom klarar även avvägningarna mellan tunga, slöa ångestmättade partier och det snabbare monotona ensträngs black metal filandet. Grymt duktiga musiker rör det sig om, men jag tror att jag skulle gilla det ännu lite mer om trummisen höll igen lite för att få fram den där lite mer primitiva sletna känslan i det hela. Dom lyckas även inkludera synth i musiken utan att få mig att reagera på det, den liksom bara ligger där i bakgrunden ibland och låter gött och fyller ut utan att ta över. Så det är alltså inga tivolisynthar a'la Covenant/Dimmu Borgir vi pratar om här. Det konstiga med det här bandet är att det jag gillar minst på plattan är deras d-takts partier... Det trodde jag aldrig att jag skulle säga/skriva om någon skiva, men så är det här. En synnerligen angenäm upptäckt av band måste jag säga. Kanske är jag extra mottaglig för sådant här just nu pga rådande omständigheter här på hemmaplan, det kan bara tiden utvisa. Men jag råder er till att kolla upp dom på Spotify eller deras bandcamp sida. Där finns även kontaktinfo om du hellre vill ha den fysiskt på CDr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar