För 29 år sedan började jag och sångaren Tholle i samma klass på gymnasiet. Och runt samma tid skulle mitt dåvarande band spela i metropolen Lyrestad, men hittade inte vart vi skulle. Då såg vi en ensam punkare gåendes längs vägen som vi plockade upp för vägvisning. Det var gitarrist-Arvid... Även Bobban och Daniel är ju vänner sedan mååååånga år tillbaka. Men jag skall försöka att inte vara jävig här.
Mähälium startade 97/98 någon gång och spelade ganska mycket ute då och släppte några kassetter, en mini-cd och en 7'' när det begav sig. Jag var väl inget större fan av bandet då men följde med på vad som hände då vi ju som sagt umgicks i samma kretsar. Deras största problem då var väl att tightheten hade en hel del att önska och jag för min del hade gärna sett mer tvåtakt. MEN, det var då. Mähälium 2022 är en helt annan sak. Allt jag skrev ovan är åtgärdat nu och det är en ytterst angenäm stund jag har när jag lyssnar på denna 11 låtars kassett som släpptes i November förra året. Bra fart, bra texter, snygga gitarrsolon och slingor utan att det låter lalligt. Det är snabb, rak, punk på svenska. Alltså mer Mariestad än Strängnäs om ni förstår. Jag gillar't. Vilket jävla lyft mot 90-talets glada dagar... Snabba på och knip ett ex från bandet innan dom är väck. Släppt av C-33 Tapes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar