Ett band från Frösön, om jag minns rätt, jag aldrig tidigare hört, verkar vara en jävla aktivitet i Ö-sund/Frösön sett utifrån. Huruvida det stämmer låter jag vara osagt. Här handlar det om The Dead och deras platta "Bombs fall". Återigen dömer jag hunden efter håren och väntar mig en dos d-takt, vilket som ni förstår uteblir helt. Att definiera The Dead's musik är ingen lätt uppgift (för mig i alla fall). Hardcoreinfluerad punkrock? Punkrockinfluerad hardcore? En massa band ploppar upp i huvudet när jag lyssnar på denna skivan, problemet är bara att The Dead inte låter som något av dom i mer än 10 sekunder i taget... Ibland tänker jag på svenskt 80-tal, sen blir det Dwarves, sen blir det Misfits, sen blir det Black Flag. För att sedan bli nåt melodiöst Fat Wreck HC aktigt, och senare bli spattiga a'la Bad Brains, jag ger upp. Det finns säkert en uppsjö band att referera till som håller till i samma fåra som The Dead, men jag har fan ingen aning. Bäst låter dom när sångare Landin skriker istället för sjunger, och när dom larmar på med sina körer som är galet bra. Ett jävla band att göra refränger som fastnar i huvudet är dom, som lyfts ytterligare av nämnda körer. Personligen så tycker jag att det ofta blir för "gnälligt" i verserna så jag tappar intresset lite. Tycker som sagt att sången kunde varit lite rivigare, plus att det filas lite väl mycket på gitarren till och från. En cool version av Joan Baez' "Joe Hill" (Fred Åkerström gjorde svenska texten va?) hittar man också på skivan. Så lyft gärna på skygglapparna och kolla in The Dead och deras varierade punksoppa. Mer skrik och öppna hi-haten så kollar jag definitivt in nästa släpp med. Ömsom vin ömsom vatten alltså.... Köp från bandet för 60kr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar