No Omega mailade och frågade om jag ville skriva några rader om deras 7'' som var bifogade som mp3 filer. Jag recenserar ju som ni kanske vet inte mp3:or utan bara fysiskademos/skivor, så efter lite mailande fram och tillbaka så köpte jag 7'' istället. Och precis som så många gånger förr så är jag helt bortkollrad vad gäller musikaliska referenser. I mailet stod det namn som The Carrier, Killing The Dream, Meleeh och Oceania. Detta är inget jag kan uttala mig om för jag tror inte ens att jag hört talas om något av dessa band. Denna 7'' innehåller 4 låtar hc som är så jävla laddade med ångest och svärta så hälften hade varit nog. Det är malande och monotont och dystert, och inte ett durackord någonstans. Och jag tycker att det är helt perfekt så. Jag gillar det slöa malande och den hysteriska sången, som bara förstärker texternas uppgivna teman. Ibland kan det vara på gränsen till att det trillar över på metallsidan musikaliskt, men det är aldrig så mycket att jag lägger nån större vikt vid det. Personligen är jag ju av den uppfattningen att allt kan bli bättre och försöker alltid hitta ett ljus i tunneln, så jag har ju lite svårt med att ta till mig No Omegas "domedagstexter". Även om jag förstår vart dom vill komma med dom. Tror att detta kommer att bli en av dom mest spelade HC 7'' jag har i min ägo till dags dato faktiskt, så jävla bra är det. Även om jag tror att den kommer passa bättre vissa dagar än andra, och det är väl ingen platta man drar på när det vankas fest. Snarare dagen efter... Sammantaget en överaskande bra platta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar